Mordförsöket på drottning Kristina

Jag har aldrig hört talas om ett mordförsök på drottning Kristina. Det visar sig att det ägde rum bönsöndagen 1647 i samband med gudtjänsten i Storkyrkan som drottning Kristina – 19 år gammal – deltog i. Kristoffer Prestbeckius – en bror till min anmoder var förövaren. Blev han avrättat för mordförsöket eller vad hände?

Spaningstipset

Min släktforskarkollega Stefan Åhman hade noterat att Andreas Georgii Schedvimontanus andra hustru Clara Larsdotter hade en bror Christiernus Prestbeckius som i Munktells Vesterås stifts herdaminne¹ uppges varit “lektor i Stockholms gymnasium, straffad till livet för mordiskt försök emot Drottning Christina under gudstjänsten i Stockholms Storkyrka”.

Vem var Kristoffer Prestbeckius?

Kristoffer Prestbeckius var son av kyrkoherden i Stora Skedvi Laurentius Holgeri Gestricus († 1625) och Sara Larsdotter († 1660). Modern fick 1627 skattefrihet på Prästbäcken under sin livstid. Därav sonens efternamn. Kristoffer skrevs in vid Uppsala universitet 1625. Han studerade i Dorpat 1632 och i Rostock 1635. Han blev 1640 lektor i “Juris et Politices” vid Stockholms gymnasium, där han ska ha visat en osedvanlig driftighet.²

Han skrev sig själv Christophorus Prezbeckius. Från hösten 1639 finns två brev³ från Kristoffer som befinner sig i Uppsala till riksrådet och assessorn vid Svea Hovrätt Mattias Soop (1585-1653). Breven är rapporter hur det går för Mattias Soops söner i Uppsala som Kristoffer var informator för.

Jag har påträffat att han hade en dotter Sara döpt den 13 december 1643⁴ och en son Kristoffer döpt den 28 mars 1645⁵, bägge döpta just i Storkyrkan i Stockholm.

Riksarkivets biographica-samling

Riksarkivets biographica-samling innehåller många skrivelser och suppliker skrivna till majestätet eller annan överhöghet. De är sorterade på efternamn. Där finns två akter skrivna av Kristoffer. Först en odaterad akt där han skriver att han råkat i en stor och svår huvudsvaghet och nu ber drottningen om nåd då hans hustru och små barn lever i svår sorg och bedrövelse⁶.

I den andra akten som också är odaterad uppger Kristoffer att han har suttit i en olidlig fängelsehåla i tre och ett halv år och önskar få frihet helt och hållet eller i varje fall frihet att vistas i staden i väntan på rättegång och dom. Han önskar att hans lön delas upp på tre eller fyra tillfällen om året och att det inte görs avdrag på lönen. Han tycker också att den borde höjas något med tanke på dyrtiden. Han önskar också få ha en dräng eller tjänare som kan göra ärende åt honom när inte längre får nyttja kronans vaktmästare. Han undrar också om det verkligen är gjort en skilsmässa eftersom hans hustru inte vill träffa honom. Om hon har gått ifrån honom menar han att barnen ska översändas till honom eftersom de inte kan förtros den som överger äktenskapet. Som en möjlighet önskar han att hertig Karl Gustav skriver ett vittnesbörd för honom till magistraten i Hamburg så att han skulle kunna söka sin tjänst där, då han för sin hustru släkt lätt skulle kunna slå sig ner där. Skulle han inte vara välkommen i den tyska nationen kan han tänka sig Holland, England eller Frankrike.

På försättsbladet står med blyerts hänvisningar till Elers bok om Stockholms historia, riksrådets protokoll, brev till Axel Oxenstierna, Palmskiöldska samlingen samt till Strödda acta om drottning Kristina.

Stockholms stads historia från 1800

I Ehlers bok om Stockholms stads historia från 1800⁷ skrivs följande om mordförsöket:

Om en händelse timad i Slotts-Kyrkan, har Secretaren Joh. Månsson Silfverstierna, lämnadt följande berättelse, uti bref till Riks-Cantzleren, dat. Stockholm d. 21 Julii 1647.
”Uti högmesso-predikan förleden Stora Bönedag, skedde ett stort tumult, här uti Slotts-Kyrkan, i thy när M. Ericus Gabrielis (Emporatrius) hade ändat Predikan och skulle begynna bönen, gick Lector Gymnasii Presbeckius fram åt Choren, utan kappa med ett svärd på sidan, och var allaredan kommen någre af Gardet förbi, de öfrige satte emot honom sina Partizaner; och efter han mycket opiniatrerade, fick han hugg och måste åt Smedje-gården. Sedan han ransakades vardt han befunnen, att hafva hos sig en lång knif, utan slida, och en annan något mindre. I går var han för Her Knut Posse och någre flere till förhör, då han bekände sig hafva haft i sinnet, att dräpa M. Ericum Gabrielis; men så äro någre ord af honom fallne, som gifva starke suspicioner, att sådant hans elaka förehafvande, emot Hännes M:ts egen person varit ansedt.”
Förmodeligen har denne Presbeckius varit Lector vid Gymnasium Holmense. (Fotnot: Linköpings Bibl. Handl. 2 Del p 92, 93).

Riksrådets utredning

Riksrådets protokoll är för denna tid utgivna i tryck på 1800-talet och numera digitaliserade, så de är lätt åtkomliga.

Drottningen undrade den 21 juli vad som hade hänt i ärendet med den farliga akt som Kristoffer Prestbeckius hade gjort i kyrkan vid stora bönedagen. Han skulle i kyrkan beklagat sig över att det inte fanns någon kung i landet. Det bestämdes att han skulle hållas i Smedjegården och hans skador skulle överses samt att han skulle förhöras ytterligare för att man skulle få fram vad som låg bakom attacken⁸.

Den 26 juli har Kristoffer från fängelset skrivit ett brev till ståthållaren Falkenberg och sagt att drottningen ska vara försiktig med medcin, mat och dryck en tid framöver. Falkenberg gick så till Kristoffer för att fråga varför han hade skrivit på det sättet. Kristoffer hade svarat att det inte fanns någon annan människa inblandad men han hade fallit honom in så starkt att han var tvungen att skriva brevet⁹.

Riksrådet förhörde Kristoffer Prestbeckius den 2 augusti utan drottningens närvaro. Förhöret upptar sex sidor i det tryckta protokollet¹⁰. På varje fråga som de olika ledamöterna av riksrådet ställer finns Kristoffers svar. Det är dock lite svårt att förstå och följa förhöret, vilket möjligen kan bero på att Kristoffer svarade tokigt. Han säger att han inte hade någon ond intention när han gick in i kyrkan, men samtidigt hade på sig ett svärd och två knivar. Han menar att nöden tvingande honom till det då han inte hade bröd. Ena stunden säger han hade för avsikt att döda en präst för att han sedan skulle bli dödad själv. Nästa stund säger han att han ville tala herr Karl (blivande Karl X Gustav).

Han ville inte tala med hennes majestät därför att hon inte var en kung utan en kvinnsperson. Riksdrotsen säger då att det är att vanära hennes majestät att säga på det sättet. Kristoffer menar att en drottning inte kan döma en man. I nästa stund tar han tillbaka det han sagt och tackar hennes majestät för all nåd. Orsaken att han ville tala med herr Karl eller drottningen var att han under 7 år skrivit suppliker till rikskanslern som inte hade hörsammats.

Sedan blir Kristoffer tillfrågad om vilken präst hans skulle slå ihjäl och han nämner då (teologie) doktor Olof Schomerus, mäster Erik eller den som skulle predika. Rådet menade att slå ner en präst vore inte väl. Kristoffer menar att då skulle han nog blivit ihjälslagen och kommit till himlen. Han får sedan åter frågan om varför han hade ett svärd och svarar nu att han ville bli soldat och på det sättet förtjäna brödfödan.

Riksdrotsen frågar sedan varför han slog sin hustru. Kristoffer svarade att hon var en hora och inte hans hustru. Hon hade övergivit honom och tagit hans barn ifrån honom. Förhöret fladdrar vidare och är inte alldeles lätt att följa. Riksdrotsen ber honom åter att berätta sanningen men det klarnar inte. När förhöret är slut och Kristoffer ska lämna rummet ber han om ursäkt om han hade talat konstigt, men att bedrövelsen var stor och han hade talat mycket av svaghet.

Galen eller spelar galen?

Den springande punkten då som nu är om Kristoffer var galen eller spelade galen. Om han var galen bör han hamna i fängelse. Om han spelade galen för att slippa bli dömd som terrorist (för att använda ett modernt språkbruk) skulle han inte hamna i fängelse eller på hospital utan rimligen dömas till döden för mordförsöket. Idag ska ju de som begår ett allvarligt brott under allvarlig psykiatrisk störning inte dömas till fängelse utan till rättpsykatrisk vård.

Riksdrotsen själv bedömer att Kristoffer är “rasande”. Herr Åke Axelsson bedömer honom som halvgalen. Herr Gustav Oxenstierna menar att antingen är han galen eller vis. Jag tror att det faktum att Kristoffer Prestbeckius tio år tidigare hade varit informator åt Mattias Soops barn räddade honom. Mattias Soop har säkert uppfattat honom som psykiskt sjuk jämfört med hur han hade varit tidigare.

En utlösande faktor skymtar i förhöret. Kristoffer har under flera års tid begärt löneförhöjning. Hans ärende var uppe i riksrådet bara någon månad före händelsen. Det beslutades då att han skulle ha samma lön som övriga gymnasielärare vilket han troligen var missnöjd med.

Omgivningens reaktioner

Jag kan inte låta bli att fundera på hur drottning Kristina upplevde händelsen. Hon måste ju ha hört och sett tumultet i Storkyrkan men frågan är hur detaljerad information hon fick. Förhöret i riksrådet synes ha hållits utan att drottning Kristina var närvarande. Hon informerades dagen efter och man läste då upp lite ur protokollet¹¹. Jag ser framför mig nio äldre herrar som ska tala om för den 19-åriga drottningen vad det handlar om. Galen eller ej måste det ha varit en mycket obehaglig upplevelse för drottningen.

Riksrådet förklarade att man trodde Kristoffer var galen och att han borde skickas i fängelse. Samtidigt tyckte rådet att man kunde ju låta prästerna komma till honom och skrämma honom om döden. Istället skickade man dock iväg slottsfogden för att meddela Kristoffer att han skulle dö på lördag. Slottsfogden kom tillbaka och berättade att Kristoffer tyckte att det var den bästa nyheten han kunde få och att han var redo att dö.

Jag tänker också på Kristoffer Prestbeckius systerson Kristoffer Björk som ungefär jämgammal med drottning Kristina och troligen hade gått i skola i Stockholm och nu var handelsbetjänt. Det kan ju knappast ha undgått honom att morbrodern blivit häktad för mordförsöket. Rent av var han närvarande i Storkyrkan när tumultet uppstod.

Strödda akter

Jag har inte funnit någon skrivning i Palmskiöldska samlingen men det är lite oklart var jag ska leta. Däremot fann jag Nationella arkivdatabasen att det skulle finnas en akt i Strödda handlingar om drottning Kristina rörande Kristoffer Prestbeckius. När jag besökte riksarkivet beställde jag fram den akten. Den visar sig bestå av ett tjugotal sidor.

Först finns ett protokoll från den 20 juli över händelsen på stora bönsöndagen den 16 juli då Kristoffer Prestbeckius emellan predikans avslutning och bönen början utan kappa med ett nytt svärd och en bar kniv i byxorna försökte med våld tränga sig förbi drabanterna in i koret där drottning Kristina och Karl Gustav vistades. Förhöret hölls av överståthållaren Knut Posse. Övriga närvarande var hovmarskalken Gabriel Oxenstierna, underståthållaren Melchior Falkenberg, sekreteraren Nils Nilsson Tungel, mäster Ericus Olai Balingstad, assessor Erich Rosenhielm, slottsfogden? Schedarus. Protokollet har två delar. Först utfrågades mäster Petrus Schomarius, pastor i Klostret och teologilärare vid gymnasiet. Sedan är det ett förhör med Kristoffer Prestbeckius själv, som har stora likheter med det förhör som riksrådet gjorde några dagar senare.

Petrus Schomarius berättade att Kristoffer redan i januari 1646 råkat i en stor huvudsvaghet. Petrus tröstade honom och han blev bättre. Under sommaren blev han åter elak och hade besvärliga tankar, skrek och ropade understundom, sist hade den inbillningen att överheten var honom onådig. När Petrus försökte prata med honom, fattade han misstankar att prästerskapet var emot honom. Han riktade hat och ovilja mot sina kolleger, vilket Petrus kunde få ut ur hans sinne. Han grät ofta, men levde ett nyktert och gudeligt. Det hela lugnade ner sig till under en period. Vid pingsthelgen blossade sjukdomen upp igen och han blev rasande, hade åtskilliga besvär och tankar, han börja leva illa och misstänka sin hustru. Han började dricka vin. Vid flera tillfällen sände Kristoffer eller hans hustru bud efter Petrus som kom. Vid ett tillfälle var Kristoffer rätt sällsam i tanken och bad Petrus att han skulle slå av huvudet så att han kunde dö. Därefter vågade Petrus inte gå ensam till honom utan hade med sig Olof Laurentius. Kristoffer sade då att han inte aktade vare sig riksdrotsen eller rikskanslern, däremot talade han inget om drottningen. Han talade om att han ville dö. Vid ett tillfälle hade han tagit ett svärd i handen, vilket man tog ifrån honom. De tog då hand om två pistoler, två svärd och 23 knivar. Någon dag senare började han riva och skära sönder böcker. De var oroliga för honom så de vaktade honom. Det ledde till att Kristoffer blev förbittrad på Petrus. Hans hustru och barn vågade inte längre bo hos honom. Han fick fram ett nytt svärd som han hade med sig när han besökte Petrus, vilket togs ifrån honom. Han lyssnade inte på några förmaningar eller hotelser. På kvällen innan bönedagen köpte han ett nytt svärd. Han skulle inte haft något agg mot överheten utan bara försökt finna ett sätt att dö. Han funderade också om han inte kunde bli salig även om han skulle förgöra sig själv. Han hade också sagt att han ville slå ihjäl en präst.

Jag tycker att Petrus Schomarius vittnesmål är rörande. Jag får intrycket att han verkligen har försökt att göra bästa möjliga i den svåra situation som uppstår när en kollega blir svårt psykiskt sjuk. Petrus har försökt tala Kristoffer till rätta. När situationen blivit allvarligare har Petrus sett till att hustru och barn har kommit i säkerhet. Han lyckades en tid förbjuda Kristoffer att dricka vin. Han har också sett till att farliga föremål plockats bort samt ordnat med vakt när situationen varit för tillspetsad.

Sjukdomen

Av Petrus Schomarius vittnesmål framgår ju att det uppenbarligen var en psykisk sjukdom. Utifrån sjukdomsbeskrivningen kan man försöka gissa vad vi skulle kalla sjukdomstillståndet idag. Uppenbarligen finns komponenter av bristande verklighetsförankring och misstänksamhet, men också storhetsvansinne. Kristoffer var troligen i 40-årsåldern och hade ju lyckats genomföra en universitetsutbildning och fått ett bra arbete i Stockholm. Han kan rimligen inte varit så sjuk tidigare i livet. Jag tänker att det skulle kunna vara ett maniskt skov i en bipolär sjukdom. Det är dock också möjligt att det är en psykos.

Att riksrådet hade lite svårt att bestämma sig för vad man skulle göra med Kristoffer Prestbeckius framgår av att man i april 1648 diskuterade att skicka Kristoffer till Kajaneborg, Nyslott eller Kexholm i nuvarande Finland¹². I oktoberg 1648 nämns att man skulle kunna skicka honom till Västerås eftesom han skulle kunna förvaras där och är där hemma¹³.

Uppenbarligen har Kristoffer blivit kvar i Stockholm suttit inspärrad i fängelse. Muncktells uppgift att han skulle ha blivit straffad till livet stämmer således inte.

Sjukpenning

Av handlingarna i Strödda akten över händelsen framgår också att Kristoffer Prestbeckius uppbar hans lön när han satt i fängelse. Det visar sig att drottning Kristina i december 1648 beslutat att Kristoffer skulle få 300 daler silvermynt i årlig lön som var samma summa som han fått i gymnasiet, samt att dessa medel skulle tas från mantalspenningen för Västmanland. Det står explicit att man betalar ut dessa pengar på grund av Kristoffers sjukdom. Sedan är frågan hur mycket Kristoffer fick ut i praktiken och om hans hustru fick någon del av detta. Som framgår av brevet ovan var han inte nöjd med beloppet. I akten finns redovisat lön som Kristoffer fick 1649-1650. Det måste dock ha varit extremt ovanligt att någon fick sjukpenning på den tiden. Beloppet skulle enligt ett historiskt löneindex motsvara 2,5 miljoner kronor¹⁴. Möjligen kan även här det faktum att han hade varit informator till riksrådet Mattias Soops barn spela in.

Enligt Ekströms herdaminne dog Kristoffer Prestbeckius 1654 i Stockholm med hänvisning till Västmanlands läns landbok. Rimligen upphörde utbetalningen av sjuklönen då.

Slutord

Kommen så här långt i historien inser jag att jag inte läst vad som står i Ekströms moderna herdaminne för Västerås stift¹⁵. Där är det mesta som jag har kommit fram till sammanfattat i ett par rader och mer korrekt än Munktells skrivning i ingressen.

På ett sätt var det slarvigt att inte kolla Ekströms herdaminne direkt, men i så fall hade jag inte hittat alla andra detaljer i ärendet!

Källor

1. Muncktell, Johan Fredric (1844). Westerås stifts herdaminne [Elektronisk resurs] D. 2. Upsala: Wahlström & Låstbom. s 427f.
   Tillgänglig på Internet: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:alvin:portal:record-355291 ↩︎
2. Ekström, Gunnar (1971). Västerås stifts herdaminne 2:1 1600-talet. Västerås: Västerås stifts herdaminneskomm. s 581f ↩︎
3. Sävstaholmssamlingen II. Släkten Soop. (RA/720842.014). Volym E 9446. ↩︎
4. Storkyrkoförsamlingen (AB) CIa1:3 (1641-1662) Bild 35 / sid 61 (AID: v90666.b35.s61, NAD: SE/SSA/0016) ↩︎
5. Storkyrkoförsamlingen (AB) CIa1:3 (1641-1662) Bild 40 / sid 71 (AID: v90666.b40.s71, NAD: SE/SSA/0016) ↩︎
6. Riksarkivets ämnessamlingar. Personhistoria, , SE/RA/756/756.1/P/I/P 24, bildid: A0070060_00264 ↩︎
7. Elers, Johan (1800). Stockholm. 1 [Elektronisk resurs]. Stockholm:, s 318f.
   Tillgänglig på Internet: https://stockholmskallan.stockholm.se/post/7990
   ↩︎
8. Bergh, Severin (red.) (1909). Svenska riksrådets protokoll 12 1647, 1648. Stockholm: Riksarkivet. s 147.
   Tillgänglig på Internet: https://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kb:dig-403437   ↩︎
9. Bergh (red.) (1909), a. a., s 148f ↩︎
10. Bergh (red.) (1909), a. a., s 155-160 ↩︎
11. Bergh (red.) (1909), a. a., s 160f. ↩︎
12. Bergh (red.) (1909), a. a., s 313. ↩︎
13. Bergh (red.) (1909), a. a., s 419 ↩︎
14. Edvinsson, Rodney, och Söderberg, Johan, (2011). A Consumer Price Index for Sweden 1290-2008, Review of Income and Wealth, vol. 57 (2), sid. 270-292. https://historicalstatistics.org/Jamforelsepris.htm ↩︎
15. Ekström (1971), a. a., s 581f ↩︎