Släktkretsen runt Gustav Larsson i Uppsala – del 2 mödernesläkten

En av tjusningarna med släktforskning är att man inte vet hur det kommer att sluta. Utifrån en forskningsidé letar man dokument som kan styrka eller avfärda idén men man vet inte om man kommer att finna något. Hur länge ska man leta? När ska man ge upp? I det här fallet fann jag en spännande släktlinje bakåt men saknade bevis för det första steget. Efter att ha ögnat igenom omkring 2400 uppslag i Uppsala rådhusrätts och magistrats protokoll fann jag till sist lösningen.

Guldsmeden Lars Eriksson

I min föregående blogg har jag beskrivit att tvisten med Eggert Matsson Aurelius ledde fram till informationen att Gustav Larssons far hette Lars Eriksson. Det ligger nära till hands att tro att Lars Eriksson är identisk med guldsmed Lars Eriksson i Uppsala. Eftersom brodern Mattias Eriksson var guldsmed och borgmästare i Uppsala samt att Lars Eriksson guldsmed bodde i Uppsala och möjligen hade tillgångar som gjorde att Gustav Larsson kunde starta sin karriär så känns det rätt så troligt. Men det är så här långt inte bevisat.

Det första spåret om guldsmeden Lars Eriksson fann jag av en ren slump. När jag skulle bläddra efter hovrättsmålet 1646 mellan Gustav Larssons bror Erik och kusinen Eggert Matsson Aurelius råkade jag hamna på en sida där det talades om guldsmeden Lars Eriksson i Uppsala. Det var fel mål men rätt person!

Detta hovrättsmål¹ rörde en tvist om en åkerjord mellan Lars Jönsson och Måns Staffansson båda borgare i Uppsala. Lars Jönssons far herr Jöns i Markim hade pantsatt jorden till sin svåger Lars Eriksson guldsmed. Då Jöns inte hade betalt tillbaka lånet trots flera påminnelser valde Lars Eriksson att 1605 sälja jorden till Michel Simonsson för 30 daler. Denna försäljning hade Lars Eriksson bekräftat vid Uppsala rådhusrätt 1616. Lars Jönsson menade att detta var en bördsrättsjord som hans mor Christina Pedersdotter hade som änka efter borgmästaren Erik Hindersson fått donerad av kung Johan III år 1585. Lars menade att han hade rätt att börda jorden även om det hade gått 40 år sedan den såldes. Motparten menade att den hade ärvts genom fyra arvskiften utan att klandras. I processen 1646 verkar det som om Lars Jönsson fick rätt lösa in och återfå jorden.

Vid min genomgång av Uppsala rådhusrätts och magistrats domböcker finner jag många mål om Gustav Larsson men aldrig några mål där han hänvisar till något släktskap med Lars Eriksson guldsmed. Det visar sig dock att denna tvist om åkerjord seglar upp till ytan igen 1654 i rådhusrätten. Denna gång blir Gustav Larsson inblandad. Han har lämnat ett vittnesmål som han ska intyga under ed. Rätten beskriver noga att det är viktigt att han talar sanning. Han uppmanades betänka att han var gammal och går på gravens brink och att han kanske inte alltid mindes rätt. Kunde han ändå gå ed på den inlagan han hade skrivit om den åkerjordsförsäljning som Lars Eriksson guldsmed hade gjort 1605? Han svarade ja, men inlagans innehåll fanns inte redovisad i protokollet… Inte heller framgår Gustavs relation med Lars Eriksson.

Två lyckliga omständigheter

Här infinner sig dock två lyckliga omständigheter i samband med att ärendet lyfts till hovrätten. Det första är att jag i bilagorna finner Gustav Larssons vittnesmål som varit aktuellt i rådhusrätten. Här skriver Gustav Larsson följande:

Bekänner jag mig Gustav Larsson aldrig hava hört eller vetat att den åkern som min salig fader Lars Eriksson guldsmed har pantsatt till salig Michel Simonsson för 30 daler silvermynt vara lagbuden eller lagstånden här uppå rådstugan, ej heller vara hembuden nästa släkt och fränder, utan av den för samma penningar att igenlösas. Att detta så sant är bekräftar jag med egen hand och därtill medtager dessa gode underskrevne män till vittnes. Uppsala den 15 februari 1655. Göstaff Lar…³

Det andra är att Gustav Larsson i en annan inlaga explicit kallar Lars Jönsson för sitt syskonbarn (=kusin med nutida språkbruk)⁴. I detta vittnesmål skriver Gustav att han hade tagit ett brev därför att det fanns han saliga mors namn. Tyvärr skriver han inte vad hans mor heter. Att Gustav och Lars är kusiner innebär att Gustav Larssons mor rimligen är en Larsdotter som är syster till herr Jöns i Markim. Enligt det moderna Uppsala stifts herdaminne⁵ hans fullständiga namn Jonas/Johannes Laurentii Upsaliensis. Han hade blivit kyrkoherde i Funbo 1596. År 1599 blev han förflyttad till Markim. Han avled 1620 enligt en inskrift på en tavla i kyrkan.

Det är ofta en svårighet i äldre tider att fastställa vilket äktenskap ett barn är fött i. Även om jag har fått veta att Lars Eriksson guldsmed är Gustav Larssons far, så måste ju också modern bli rätt.

Guldsmedsämbetet

I Uppsala stads historia⁷ som är skriven för 70 år sedan beskrivs ingående att det finns en skråbok för guldsmedsämhetet som börjar redan på 1500-talet. I källförteckningen finns den hos Uppsala fabriks- och hantverksförenings arkiv. Efter visst detektivarbete lyckades jag lokalisera denna bok till Uppsala stadsarkiv. Eftersom den inte fanns digitalt men samtidigt lät väldigt spännande blev jag tvungen att planera in ett Uppsala-besök.

Det visar sig att skråboken har spridda noteringar från 1570-talet och framåt. Jag finner att Lars Erson har skrivit in en lärling Olof Andersson år 1582. Jag finner också att han stiger av åldermannaskapet år 1620. Det innebär att jag har fått en uppfattning om hans aktiva tid som guldsmed. Om man tänker att han är minst 25 år när han blir guldsmedsmästare så bör han vara född senast på 1550-talet.

Både denna volym och en senare volym med framför allt bördsbrev från 1700-talet har jag fotograferat av. Om du är intresserad av dessa volymer så är du välkommen att höra av dig.

Salubrevet 1605

När vi nu vet att Lars Eriksson guldsmed är Gustav Larssons far blir de intressant att titta närmare på salubrevet år 1605. I hovrättshandlingarna 1654-55 finns en avskrift till brevet och det sägs att originalet finns i den tidigare akten från 1648. Där ligger mycket riktigt salubrevet i original beseglat med Lars Eriksson guldsmeds sigill. På den digitala kopian hos riksarkivet är sigillet bara en svart fläck. Jag ber därför om ett foto på denna sida och får en färgskannad sida med vändande post. Jag får också möjlighet att för 150 kr få ett högupplöst foto av själva sigillet.

Husförsäljning i Stockholm

I Stockholm säljer Lars Eriksson guldsmed å sin hustrus vägnar år 1616 ett stenhus vid Storkyrkobrinken – på södra sidan näst nedanför hörnhuset vid kyrktrappan – till Mårten Weiler för 450 daler. I Stockholms tänkebok där denna husförsäljning är införd står också att Lars Eriksson var tilldömd tre fjärdedelar av huset i en hovrättsdom. Den sista fjärdedelen menade hovrätten tillhörde Jochim Jermis änka.

Även här har jag tur att handlingarna från målet i Svea hovrätt 1616 är bevarade⁸. Där framgår att Michel Olofsson hade bott i stenhuset. Hans hustru Anna Nilsdotter och hennes syster Margareta hade ärvt huset på fädernet. Detta var Michels andra äktenskap och med Anna hade han inga barn. Anna var herr Lars Svarts moster varför Lars Svart ärvde henne efter hennes död enligt arvskifte i februari 1595. I handlingarna finns också en inlaga som Lars Svarts änka Ingrid Hansdotter har skrivit.

Mats Bengtsson som var gift med Michel Olofssons dotter i första giftet hade tillskansat sig huset. Mats hade med Lars Svarts goda minne fått Michel Olofsson att ge honom en fjärdepart av huset, men han hade tagit hela huset. Mats hade sedan tvingats lämna landet då han tillhörde Johan III supportrar. Karl IX hade då beslagtagit huset och delat ut det 1606 till skeppskaptenen Jochim Jeremias.

Det var en tuff kamp för Lars Svart och senare för Lars Eriksson guldsmed att få tillbaka stenhuset, men det lyckades till sist.

Stenhuset vid Storkyrkobrinken

När jag bläddrar igenom tidigare volymer av Stockholms tänkeböcker som är utgivna i tryck och digitaliserade finner jag ytterligare mål som klarlägger ägareförhållandena. År 1590 den 18 augusti¹⁰ gjordes en förlikning mellan hustru Anna Michel Olofsson och hustru Margareta biskop Nilses i Växjö. Det bestämdes att hustru Anna Michel Olofsson som tillsammans med sin man bodde i huset skulle få behålla en fjärdedel och hustru Margareta som var herr Lars Erici Svarts mor skulle behålla tre fjärdedelar. De hus som Michel hade byggt på gården som var två bodar, en stuga, en farstu och en köksskorsten skulle Michel och hans hustru få behålla.

År 1550¹¹ på dagen 40 år tidigare hade Michel i porten och mäster Erik kyrkotjänare i Uppsala gjort en överenskommelse på deras respektive hustrurs vägnar. Erik och hans hustru skulle få hälften av stenhuset som hennes fädernesarv. Michel och hans hustru skulle inte betala någon hyra för huset, men efter deras död skulle höra till Erik och hans hustru. I detta mål nämns också en Erik Bröms som hade fått pengar för sin del i huset som hans hustru hade ärvt. Huset blev dock uppmurat efter att hennes far hade avlidit.

Det kan alltid vara lite knepigt att helt förstå släktskap och identifiera personer. Lars Eriksson Svart kan naturligtvis inte vara son av biskop Nils eftersom det blir fel patronymikon, utan han måste vara son till en Erik i hustru Margaretas tidigare gifte. Biskop Nils identifieras som Nicolaus Steohani som var biskop i Växjö 1585-1595. Margaretas tidigare man visar sig vara Ericus Nicolai Svart som var kyrkoherde i Uppsala 1547, biskop i Strängnäs 1557-1561 och i Skara 1561-1569. Denna slutsats baseras på att Erik 1550 var domprost i Uppsala, sonen har rätt patronymikon och rätt släktnamn.

Följande släkttavla kan därför ritas upp:

Herr Lars Erici Svart

Jag vet egentligen ganska lite om Lars Erici Svart mer än att han varit präst.¹² Under åren 1594 är han omnämnd som kaplan i Uppsala när han säljer ett stenhus i Stockholm till Jöns Larsson för 380 daler gammalt mynt. Huset var beläget östantill i Nya gränden mellan borgmästaren Lars Erikssons och Per Lyderssons hus. Lars hade egentligen sålt huset redan 1593 till Erik Björnsson men borgmästaren Lars Eriksson hävdade förköpsrätt som granne.¹³

Jag har ännu inte hunnit undersöka om jag kan finna vem som ägt stenhuset före Lars Erici Svart. Kommer detta stenhus också från hans mor Margaretas sida?

Jag återfinner honom i Växjö stifts herdaminne där han är nämnd som domkyrkosyssloman i Växjö år 1598.¹⁴ Redan året därpå nämns hans änka. Att han dyker upp i Växjö beror troligen på att hans mor varit gift med biskop Nils där. I en längd över gårdägare i Uppsala 1599 nämns Lars Svarts gård i Sankt Pers rote.¹⁵

Biskopshustrun Margareta Nilsdotter

Jag skriver här Margareta Nilsdotter även om det är ett litet frågetecken för hennes efternamn. Systern Anna kallas Nilsdotter i arvskiftet efter henne som finns i hovrättshandlingarna 1615. Om jag förstår texten rätt i Stockholms tänkebok 1550, så ärver Margareta lika mycket som Anna och det står att det rör sig om Margaretas fädernesarv, så borde de ha samma far.

Som framgår av uppgifterna ovan var Margareta senast 1550 gift med Ericus Nicolai Swart. Efter hans död blev hon på 1570-talet omgift med Nicolaus Stephani. Hon levde 1590 då överenskommelsen gjordes med hustru Anna Michel Olofssons, men är rimligen död 1595 då det är Lars Erici Svart som ärver nämnda hustru Anna. Margareta är omnämnd med förnamn i Strängnäs stifts herdaminne, men ej i Växjö stifts herdaminne.

Biskop Ericus Nicolai Swart († 1572)
Ericus Nicolai Svart var troligen son av rådmannen Nils Svart i Uppsala. Han skrevs in som student i Wittenberg 1536. Han promoverades till magister i Wittenberg 1543. Han blev domprost i Uppsala före 14/6 1547. Han utnämdes först till biskop (sk ordinarius) i Strängnäs 1556 och sedan till biskop i Skara 1561. År 1569 begärde han avsked från tjänsten på grund av ålder och sjukdom och flyttade åter till Uppsala där han avled den 8 oktober 1572. Hans gravsten har funnits i Uppsala domkyrka och lär ha varit placerad i mittskeppet i närheten av predikstolen. Herdaminnet nämner också att hans änka Margareta i december 1572 erhöll brev på underhåll och och hemmanet Björnarbo i Jumkils socken i Uppland.¹⁶

Det är spännande att tänka att Ericus var i Wittenberg när protestantismen slog igenom. Nya testamentet hade översatts till tyska av Martin Luther på 1520-talet och i början av 1530-talet blev även Gamla testamentet klart. Rimligen har Ericus besökt föreläsningar både av Martin Luther (1483-1546) och Philipp Melanchthon (1497-1560).

Biskop Nicolaus Stephani († 1595)
Efter hans död har hon uppenbarligen gift om sig med Nicolaus Stephani. Hans ska ha varit född i Östergötland. Han blev kyrkoherde i Örebro och även ordinarius (motsvarande biskop) i Örebro samt skrev under riksdagsbeslutet i Stockholm 1560. Han var superintendent (också motsvarande biskop) i Jämtland år 1570, då Jämtland blev danskt. Istället blev han domprost i Växjö och deltog som sådan i kyrkomötet i Uppsala år 1572. Rimligen gifter sig Margareta med honom på 1570-talet. Han utsågs till biskop i Växjö 1585 av Johan III, varför han rimligen stödde dennes syn på liturgin. År 1593 deltog han dock i Uppsala möte och skrev på mötets viktiga beslut. Han var gammal och sjuklig och dog 1595. Han efterträddes av den välkände Petrus Jonae Angermannus (1559-1630).¹⁷

Faktagranskning

Ett viktig detalj när man finner flera släktled på ett bräde som i det här fallet är att göra en kontroll om det är kronologiskt möjligt.

Min bedömning är att Gustav Larsson bör ha varit född på andra halvan av 1580-talet. Dels är hans dotter Elin född 1612, dels är han borgare i Uppsala 1613 när Älvsborgs lösen ska betalas. Han bör ha varit minst 25 år då. Samtidigt dör han tidigast 1665, vilket innebär att han då varit minst 75 år. Hans far Lars Eriksson guldsmed var aktiv redan 1582, så det kan stämma att Gustav är född på 1580-talet. För att kronologin ska gå ihop måste hans mor NN Larsdotter varit ganska ung och troligen född i slutet av 1560-talet. Hennes far Lars Eriksson Svart bör vara minst 25 år när hon föds, vilket gör att han senast kan vara född i mitten av 1540-talet. Hans far Ericus Nicolai Svart var troligen inte gift när han blev magister i Wittenberg 1543, men är däremot gift med Lars mor Margareta 1550 i samband med målet i Stockholms tänkebok.

En annan fundering är om fler arvingar till hustru Margareta borde ha varit inblandade i husförsäljningen i Stockholm. Uppgiften att Gustav Larsson är kusin till Lars Jönsson innebär ju att någon av deras respektive föräldrar måste vara syskon. Vi vet att Gustavs far Lars Eriksson var gift med en dotter till Lars Erici Svart. Vi vet också från målet ovan att Lars Jönssons far var herr Jöns i Markim och hans mor var Kerstin Pedersdotter. Den rimligaste förklaringen är att Gustavs mor och herr Jöns i Markim var syskon och barn till Lars Erici Svart. Det innebär dock att vi skulle ha förväntat oss att herr Jöns borde ha varit involverad i husförsäljningen i Stockholm om inte arvskiftet efter Lars Erici Svart låtit honom få tillgång till något annat arv. Det kan också tyckas märkligt att herr Jöns inte använder släktnamnet Svart. Det är dock bara i varannat mål i Stockholm som Lars Erici är onämnd med namnet Svart.

Fortsättning…

Kommen så här långt funderar jag naturligtvis på vem som var far till systrarna Anna och Margareta och som ägde stenhuset i Storkyrkobrinken. Det borde kunna vara möjligt att lista ut. Jag får dock först sätta mig in i vilka skärvor till källor som finns från 1500-talets Stockholm.

Källor

1. Svea Hovrätt, Huvudserie [Liber causarum], SE/RA/420422/01/E VI a 2 aa/111 (1646), bildid: A0068030_00077 ↩︎
2. Svea Hovrätt, Huvudserie [Liber causarum], SE/RA/420422/01/E VI a 2 aa/152 (1654), bildid: A0068071_00636 ↩︎
3. Svea Hovrätt, Huvudserie [Liber causarum], SE/RA/420422/01/E VI a 2 aa/152 (1654), bildid: A0068071_00636 ↩︎
4. Svea Hovrätt, Huvudserie [Liber causarum], SE/RA/420422/01/E VI a 2 aa/152 (1654), bildid: A0068071_00615 ↩︎
5. Berg, Lars Otto (2020). Sigtuna/Ärlinghundra-Seminghundra kontrakt 1593-1999 2 Seminghundra kontrakt. Uppsala: Stiftshistoriska kommittén i Uppsala. s 391. ↩︎
6. Uppsala stadsarkiv. Skråämbetenas arkiv i Uppsala FI:1. ↩︎
7. Nevéus, Torgny, Lundh, Herbert & Ljung, Sven (red.) (1954). Uppsala stads historia 2 Uppsala under yngre medeltid och Vasatid. Uppsala: Historiekomm. ↩︎
8. Svea Hovrätt, Huvudserie [Liber causarum], SE/RA/420422/01/E VI a 2 aa/9 (1616), bildid: A0067928_00305 ↩︎
9. Aaro, Marianne (red.) (1997). Gamla stan hus för hus: kulturhistorisk undersökning : kvarteret Hippomenes. Stockholm: Stockholmia. s 54-63 ↩︎
10. Stockholms stads tänkebok 1590 s 199 ↩︎
11. Stockholms stads tänkebok 1550 den 18 augusti ↩︎
12. Det nya herdaminnet för 1500-talet har inga uppgifter om Lars mer än att han var kaplan i Uppsala 1594.
    Brunius, Jan (2017). Uppsala stifts herdaminne: 1527-1593. Uppsala: Stiftshistoriska kommittén i Uppsala, s 255. ↩︎
13. Almqvist, Daniel (red.) (1939). Stockholms stads tänkeböcker från år 1592 D. 1 1592-1595. Stockholm: Utg. s. 99, 102, 104, 115, 187f. ↩︎
14. Virdestam, Gotthard & Virdestam, Gotthard (1927). Växjö stifts herdaminne D. 2. Växjö: Kommittén, s
    Tillgänglig på Internet: https://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kb:eod-487093 ↩︎
15. Landskapshandlingar, Upplands handlingar, SE/RA/5121/5121.01/1599: 9 (1599), bildid: A0045399_00681 ↩︎
16. Collmar, Magnus (2000). Strängnäs stifts herdaminne D. 3 Den yngre Vasatiden. Nyköping: Södermanlands museum. s 28-30. ↩︎
17. Zetterqvist, Edvard Alexander (1923). Växjö stifts herdaminne [D.] 1. Växjö: Kommittén, s 16-18.
    Tillgänglig på Internet: https://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kb:eod-487092 ↩︎