Epidemiberedskap i Uppsala anno 1657

Pesten i London 1665

År 1657 drabbades Stockholm av en pestepidemi. I Uppsala fanns en stor oro att pesten skulle sprida sig dit, då staden hade mycket kontakter med Stockholm. Här redovisar jag steg för steg vilka åtgärder som man gjorde i Uppsala så som det beskrivs i domboken. Jag har nyligen hört ett föredrag av Anders Tegnell om corona-epidemin och kan inte heller låta bli att jämföra åtgärderna för drygt 360 år sedan med dagens åtgärder. Mellan referaten ur Uppsala dombok skriver jag med kursiv stil mina kommentarer.

Pesten i Stockholm 1657

Pesten hade året dessförinnan grasserat i Tyskland och Polen. Den kände Erik Dahlbergh drabbades i oktober 1656 av pesten. Han fick ligga på en halmkärve i en båt i vassen och blev tillsedd av en barmhärtig fiskare varannan till var femte dag. Uppenbarligen överlevde han pärsen. Pesten i Stockholm började i augusti och pågick hela hösten. Det finns en redovisning att mellan augusti och början på november dog 3000 invånare av uppskattningsvis 30-40 000 invånare i Stockholm.1

Beredskapen i Uppsala

Den 2 september 1657, när pesten pågått några veckor i Stockholm, förmantes borgerskapet att i denna sjukdomstiden vara aktsamma med vad för folk de härbergerar. Allt löst och onyttigt folk ska bort. Alla kreatur och svin, hundar och katter ska skaffas ut ur vägen. All orenlighet ska bort. Gårdarna och husen ska vara rena och rökas med enris. Sjuka ska hanteras på samma sätt som 1623. Främmande tiggare ska köras ut ur staden och stadstiggare ska försörjas så att de inte springer runt i gårdarna.2

Första råden är att försöka minska smittspridningen och motsvaras ju av Folkhälsomyndighetens uppmaning att tvätta händer och håll avstånd. Liksom det under covid-epidemin diskuterades hur stor spridningsrisken var med ventilationssystemen rekommenderades då enrisrökning.

Senare samma dag diskuterades att det borde utses en pest-präst och kyrkoherden skulle utse en sådan. Man måste också skaffa fram husrum för de smittade och hur de ska skötas om. Uppbördsmän förordnades som skulle vid behov samla ihop spisning (mat) av stadens invånare. I Fjärdingen utsågs Staffan Johansson och Hans Pedersson, i Svartbäckens och Sankt Pers rotar Anders Jönsson Smålänning och Erik Larsson. I Vårfruroten Per Olsson från Dalby och Ärentuna Per Olsson.3

Här gjorde man också en adekvat ansats att höja beredskapen för att kunna ta emot sjuka patienter. Precis som det var vid covid-epidemin var det svårt att veta hur omfattande den skulle bli.

Vakthållning

Den 26 september håller landshövdingen ett tal om vakthållande. Kungen skulle uppskatta om en ordentlig vakt hålls. Om varje gård kan bidra med en viss penningen för kost och lön lovade landshövdigen att fixa fram vakter. Landshövdingen meddelade också att riksrådet hade godkänt att Mickelsmässomarknaden var tillåten och att köpmän från komma dit.4

Liksom under covid-epidemin var man obenägen att stänga ner affärsverksamhet för tidigt eller i onödan. För köpmännen både i Uppsala och utifrån var Mickelmässomarknaden viktigt för affärerna.
Vakthållning blev ju inte aktuellt i Sverige under covid-epidemin, men det var ju vanligt med böter ute i Europa om man gick ut när man inte fick.

En månad senare, den 30 oktober, diskuteras åter vakthållningen. Det verkar om borgerskapet vill sköta vakthållningen själva och en inventering av hur många som finns i var gård som skulle kunna hjälpa till med vakthållningen.5 Några dagar senare, den 4 november, menar landshövdingen att vakthållningen inte kan ske på annat sätt än att vaktkarlar anställs och underhållet för dessa är 50 daler för var person och år. Alla ska bidra med vaktpenningar och ingen ska förskonas utan rådet, prästerna, adeln, fogdarna ska alla betala ju förr ju bättre.6

Den 25 november när pesten redan pågått sedan augusti i Stockholm, omtalas att hysande av främmande eller resande till främmande orter har skett “oaktat det farliga tillstånd som nu är”. Beslutades att när resande kommer hem ska de inslutas eller alldeles “uteslutas att inkomma”.7

Liksom under covid-epidemin insåg man på 1600-talet riskerna med resor. Ovanstående beslut kan man säga motsvarades av covid-epidemins rekommendation att undvika resor.

Resor utan lov

Tre dagar senare, den 28 november, diskuterades åter de om utan magistratens lov och minne reser till Stockholm “i denna farliga och sjukliga tiden” och hit tillbaka igen och skulle kunna förorsaka en stor olycka. I går hade Nils Eriksson och Erik Jonsson gått till Elin Gustavsdotter, borgmästare Thomas Lohrmans änka, som hade kommit från Stockholm, och informerat henne om att hon skulle stanna hemma och inte öppna sin handelsbod på några dagar. Elin blev inte glad. Hon svarade “Jag går ut vart jag vill. Varför ska jag bli anmanad [av dem som] inte har den makten av vår Herre utan av Fanen”. Istället hade två andra personer skickats till henne, Jakob Matsson och Jon Persson som hänvisade till landshövdingens befallning. Elin önskade att landshövdingen skulle dit och förklara sig. Tredje gången skickades byfogden och stadstjänare att försöka tala henne till rätta.8 Även Erik Hansson hade varit i Stockholm och blev lika irriterad när han blev tillsagd.

Alla var inte lika glada med att följa de regler som ställdes upp. Elin Gustavsdotter, som är min anmoder, var svärmor till professorn Olaus Rudbeck den äldre. Efter att hennes make dött drev hon vidare handelsrörelsen under många år. Troligen hade hon varit i Stockholm för att köpa in varor och ville omgående sälja dem så snart som möjligt. Under covid-epidemin har vi också sett att följsamheten till rekommendationer och förbud har varit varierande.

Den 2 december får Steinbergs tjänare komma in i staden och bo hos Simon Apotekare då han har med sig ett pass från Stockholm utfärdat den 28 novemer, men tjänaren måste hålla sig inne i åtta dagar.9

1600-talets sundhetspass kan man säga motsvarades av de intyg om covid-testresultat som inte fick vara äldre än 72 timmar om man skulle ut och flyga.

Den 12 december meddelades att de främmande folk från Stockholm som får lov att komma till staden ska härbergeras hos endast två personer, antingen hos Erik Hansson eller Gamla Uppsalas prästänka. Det för att främmande personer ska orsaka stor fara genom att fara runt. Dessutom “förmantes allom var i synnerhet sig akta och vakta”.10

Distingsmarknaden i Uppsala avbildad i Olaus Magnus bok Historia om de nordiska folken (1555)

Distingsmarknaden

Den 11 december diskuterade man kommande års Distingsmarknad (Disatingsmarknad) som skulle hållas i Uppsala i början av februari. Man bestämmer att skriva och fråga riksrådet och landshövdingen var och vilket sätt marknaden ska hållas. Man tycker också att stockholmarna helt ska vägras att komma till markanden.11

Liksom under covid-epidemin så var det inte helt klart vem som skulle bestämma. Folkhälsomyndigheten hade och tog ju ett nationellt ansvar, men hänsköt tidvis beslut till den regionala nivån. Efter hand tyckte en del i Sverige att regeringen skulle lägga sig i mer, eftersom så skedde i andra länder. I 1600-talets Uppsala verkar man vilja skicka beslut högre upp för att lägga ansvaret på en högre nivå. Riksrådet var ju dåtidens regering.

Den 9 januari 1658 kom landshövdingens svar i brev från Hörningsholm, där han meddelade:
1) att han önskade magistraten och gemene man lycka, hälsa och frid.
2) att vid Distingsmarknaden skulle ingen stockholmsbo eller stockholmsvaror inkomma.
3) att om någon från Uppsala reser till Stockholm ska personen hållas sig utanför Uppsala i fyra veckor.
4) att borgerskapet skulle fortsätta att godvilligt bidra till vakthållningens finansiering.12

En vecka senare, den 16 januari, upplästes riksrådets och landshövdingens brev att ingen må släppas in utan ett starkt pass att han inte är “inficerat”, samt att ingen hyr ut någon bod utan lov av borgmästare och råd. Vid samma tillfälle diskuterades också att de stockholmsbor som en längre tid vistats i Uppsala och bedrivit handel borde betala en skatt för detta och en särskild taxa skulle tas fram.13

Den 6 februari börjar det dra ihop sig till marknad och man diskuterade åter om marknaden skulle hållas och om stockholmsborna skulle få komma eller ej. Man bestämde att marknaden skulle hållas och att stockholmsborna skulle ha pass att de var friska men också avlägga en ed att så var fallet.

Beslutet om stockholmsborna verkar således ha ändrats från att man i början på januari sa att de inte skulle få komma till att de i februari fick komma om de hade sundhetspass och om de gick ed på att de var friska. Epidemin hade lugnat ner sig mot slutet av året och uppenbarligen vågade man lätta på reglerna. Samma problematik var under covid-epidemin, dvs frågan om när man skulle våga lätta på reglerna.

Följande avlade eden (med reservation att jag möjligen läst något namn fel): Jochim Low, Anders Eriksson Wästman, Thomas Andersson, Lorentz Alteneck, Lyder Bertils, Nils Jonsson, Johan Becker, Mårten Söhn, Christoffer Winston, Anders Åld: Petter Hanssons, Ervin Ertmans, Petter v Bäcks tjänare, Per Hermanssons, Isak Fougt, Pelle Persson Sabel, Arent Mummas änka, Engel Cryper, Kasper Grås broder, Jacob Hacks tjänare, Simon Senkelmakers tjänare, Baltzar Wissman, Mattias Pedersson, Anders Rotten, Markus Stokwar, Hieroninus Petri, Johan Beranger, Nils Månsson, Jacob Blom, Henrik Myrman, Boij Didriksson, Jörgen Gerlacht, mäster Mårten Stach handskmakare, mäster Witt Wittsson kanngjutare, Niklas Keder efterlåtit på drängen, Henrik Henrikssons hustru, Thomas Andersson bokbindare, mr Hans Schitz senkelmakare, mäster Esaias Liske handskmakare, Johan Olofsson linkrämare, David Paul spårmaker, Kasper Gråå, Filip Langh vinskänk, Jacob Dreez Utenhofs tjänare, hustru Anna Olofsdotter, mäster Simon Stukemakers hustru. Boråsborna Sven Andersson, Anders Börjesson och Pär Jönsson.14

I slutänden släpptes således närmare 50 handlare in och uppräkningen av namn och yrken ger en inblick i vilka som var på plats för att sälja varor. Min anfader sidenfabrikören Jacob Utenhove hade uppenbarligen en anställd på plats för att sälja sidenvaror och andra tyger.

Sista noteringen är från den 27 februari 1658. Då tog man åter upp att de stockholmbor som vistats i staden sedan i höstas borde betala skatt för sin näring. Följande personer namngavs: Constansinum Magnum hos herr Simons änka, Johan tho Mühle, Jakob Andersson hos Lång Erik Hansson, Mats Eriksson på Kyrkogården, Knut Henrikssons folk hos professor Ausius samt flera.15

Jag kan inte av Uppsala dombok se någon notering om att staden drabbades av pesten, så troligtvis klarade Uppsala sig den här gången. Jag tycker att det är intressant att många rekommendationer står sig sedan 1600-talet även om formuleringarna har ändrats något: tvätta händerna, stanna hemma om du är sjuk, undvik resor, visa friskhetsintyg om du ska resa.

Fotnoter

  1. LINROTH, K. (1914), Något om pesten i Stockholm 1657 och 1710. Nordiskt Medicinskt Arkiv, 47: 1-5. https://doi-org.ludwig.lub.lu.se/10.1111/j.0954-6820.1914.tb01432.x ↩︎
  2. Uppsala rådhusrätt och magistrat (C) AIa:5 (1649-1663) Bild 418 (AID: v519758.b418, NAD: SE/ULA/11661) ↩︎
  3. Uppsala rådhusrätt och magistrat (C) AIa:5 (1649-1663) Bild 418 (AID: v519758.b418, NAD: SE/ULA/11661) ↩︎
  4. Uppsala rådhusrätt och magistrat (C) AIa:5 (1649-1663) Bild 419 (AID: v519758.b419, NAD: SE/ULA/11661) ↩︎
  5. Uppsala rådhusrätt och magistrat (C) AIa:5 (1649-1663) Bild 424 (AID: v519758.b424, NAD: SE/ULA/11661) ↩︎
  6. Uppsala rådhusrätt och magistrat (C) AIa:5 (1649-1663) Bild 425 (AID: v519758.b425, NAD: SE/ULA/11661) ↩︎
  7. Uppsala rådhusrätt och magistrat (C) AIa:5 (1649-1663) Bild 429 (AID: v519758.b429, NAD: SE/ULA/11661) ↩︎
  8. Uppsala rådhusrätt och magistrat (C) AIa:5 (1649-1663) Bild 429 (AID: v519758.b429, NAD: SE/ULA/11661) ↩︎
  9. Uppsala rådhusrätt och magistrat (C) AIa:5 (1649-1663) Bild 430 (AID: v519758.b430, NAD: SE/ULA/11661) ↩︎
  10. Uppsala rådhusrätt och magistrat (C) AIa:5 (1649-1663) Bild 433 (AID: v519758.b433, NAD: SE/ULA/11661) ↩︎
  11. Uppsala rådhusrätt och magistrat (C) AIa:5 (1649-1663) Bild 432 (AID: v519758.b432, NAD: SE/ULA/11661) ↩︎
  12. Uppsala rådhusrätt och magistrat (C) AIa:5 (1649-1663) Bild 438 (AID: v519758.b438, NAD: SE/ULA/11661) ↩︎
  13. Uppsala rådhusrätt och magistrat (C) AIa:5 (1649-1663) Bild 439 (AID: v519758.b439, NAD: SE/ULA/11661) ↩︎
  14. Uppsala rådhusrätt och magistrat (C) AIa:5 (1649-1663) Bild 439 (AID: v519758.b439, NAD: SE/ULA/11661) ↩︎
  15. Uppsala rådhusrätt och magistrat (C) AIa:5 (1649-1663) Bild 441 (AID: v519758.b441, NAD: SE/ULA/11661) ↩︎

2 Replies to “Epidemiberedskap i Uppsala anno 1657”

  1. Er det noen sammenheng med at to personer på bildet damper “lystig” på hver sin pipe, og troen på at tobakk kunne holde sykdommen unna?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.