Vem var handelsmannen Gustav Larsson i 1600-talets Uppsala? – Om digitala källor som lockar fram osynliga personer

Gustav Larsson var en handelsman i 1600-talets Uppsala. Hans dotterson Gustaf Lohrman (1640-1694) blev kunglig livmedius och adlades Lohreman. Hans dotterdotter Vendela Lohrman (1637-1711 gifte sig med professorn i botanik och medicin Olaus Rudbeck den äldre (1630-1702). I gängse släktlitteratur finns nästan inga uppgifter alls om Gustav Larsson. Tack vare det senaste decenniets digitalisering av olika typer av källor växer en mångfacetterad bild fram.

DNA-spår

Denna forskning triggades av att släktforskarkollegan Anders Möller skrev en artikel i KGF-nytt nr 165 (juni 2024) om en svensk-amerikanska som är ättling på rakt nedstigande dotter-linje från Gustav Larsson och Anna Engelbrektsdotter. Svensk-amerikanskan har mitokondrie-DNA haplogruppen T2h2, som är det DNA som ärvs via mödernelinjen. Det innebär att Anna Engelbrektsdotter ska ha haft samma haplogrupp. Det finns en handfull stammödrar i Gävleborgs län med denna haplogrupp. Kan Anna komma därifrån?

Vad är känt om Gustav?

Karl Wilhelm Herdin skrev på 1920-talet tre böcker om Uppsala på 1600-talet som redovisar stadens utveckling och innehåller biografier över borgmästarna och deras släkter.

Enligt Herdin berättas om en gästabudsscen från den 17 april 1633 varvid Gösta (Gustav) Larsson hållit ett avskedskalas för ett ryskt sändebud som slutade med slagsmål efter att hedersgästen hade lämnat. Borgarna Olof Geting och Johan Olofsson hade supit sig fulla och kommit i bråk. Bägge fick böta vid den efterföljande rättegången¹. Vidare byggdes ett barnhus i Uppsala 1666 på en tomt som var skänkt av Gustav Larsson. Tomten var belägen vid Fyrisån mitt för nuvarande Östra Ågatan 37.² Det är allt Herdin har att berätta i sina tre böcker.

Dyker upp lite här och där

Gustav Larsson eller Gösta Larsson som han också kallas dyker dock upp lite här och där. Jag har i förbifarten sett hans namn i t ex Stockholm och Falun när jag har letat efter andra personer. Både Stockholm och Falun var ju den tidens storstäder som drog till sig människor. Ju fler människor i en stad desto mer varor måste levereras till staden.

I Uppsala dyker Gustav också upp lite då och då. Nästan alltid så är det någon som har skulder till honom som Gustav har tröttnat på att vänta på. Ofta har lånet stått under lång tid. Ofta är det också så att han tar upp flera ärenden i tät följd och sedan är det en lång paus.

Ett ärende sticker dock ut, därför att i det fallet är det Gustav som är gäldenären. År 1637 tilltalar borgmästaren i Stockholm Jon Hindersson Gustav Larsson om halv femte tusende riksdaler som Gustav är skyldig honom. Gustav påpekar att han inte har fått det salt och råg levererat som han beställt. Att Gustav inte har kunnat leverera betalning beror på att elden har gjort stor skada på kopparbergsvågen och att alla loden har smält. Rätten beslutar att två handelsmän på var sida som förstår sig på kopparhandeln både vid berget och annorstädes får medla mellan parterna.³

Ännu två år senare 1639 var skulden ännu inte betalt i sin helhet. Gustav skriver en bekännelseskrift som införs i domboken och lyder i korthet: Jag bekänner att min dotterman Thomas Lohrman har tagit över skulden till borgmästaren Jöns Henriksson i Stockholm 2959 riksdaler in specie som var förfallen 1637 den 3 februari. Dessa penningar lovar jag inom tre års tid årligen återbetala med ränta. Till säkerhet pantsätter jag all min egendom i både löst och fast, inom och utom staden till Thomas Lohrman.
Uppsala den 13 februari 1639
Gustaff Larsson
Vittnen: Jöns Henriksson, Hans Heelledaij, Jiorgen Junior, Nils Olofsson⁴

Hur mycket var då 4500 riksdaler? Det var en mycket stor summa pengar. Enligt en prisomräknare⁵ skulle det motsvarat 2 miljoner kr i köpkraft eller 65 miljoner kr i lönemedel…

Affärer i Stockholm

Stockholms tänkeböcker fram till 1635 är utgivna i tryck. I Stockholm dyker Gustav Larsson upp redan 1617. Två år tidigare hade han med Marcus Kopparslagare som förmedlare köpt 2 åm bastart (sött spanskt vin) av Hans Evers för 2 skeppund koppar. Betalningen hade fastnat hos Marcus Kopparslagare.⁶

År 1626 klagade Claes Allert att Gustav Larsson hade tagit hans båt och fört spannmål till Stockholm. Gustav svarade att det inte var hans egna spannmål utan det var konungens som Gustav hade köpt upp för konungens penningar. Därtill var det inte han som hade tagit båten utan det var ståthållaren Lars Skytte som hade gjort det å konungens vägnar då det var nödvändigt att spannmålen kom fram utan dröjsmål. Han uppgav också att Claes drängar hade fått skälig betalning. Rätten godkände Gustavs förklaring och frikände honom.⁷

År 1631 hade Gustav Larsson av borgmästaren i Stockholm Daniel Larsson köpt en handelsbod med det gods, spiseri och kram som fanns i boden för 10 000 daler reda penningar. När köpet var slutet hade Gustav förseglat dörrarna till gatuboden, men åtta dagar senare hade han kommit åter med sin bror Erik Larsson och sagt att han ville rygga köpet och ville lämna tillbaka nyckeln. Daniel Larsson ville att rätten skulle stadfästa köpet. Gustav bad att man skulle utse goda män som skulle medla mellan dem, vilket rätten utsåg.⁸

Affärer i Falun

När jag för något år sedan gick igenom Falu domböcker fann jag att Gustav Larsson i Uppsala var en fliitig gäst i Falu domböcker. Jag börjar dock med ett mål i Stora Kopparbers bergslags protokoll 1640. Gustav Larsson anklagar drängen Johan Samuelsson Ruuss för att ha lupit ifrån honom trots att fått både lön och kost sammanlagt 222 daler kopparmynt. Enligt kontraktet skulle drängen få ett skeppund koppar för 84 daler, två vadmalskläder för 10 daler, fyra skjortor för 12 daler, en oxhud till handskar och skor för 10 daler. vidare kostpenningar i form av 2 skeppund koppar för 168 daler med 63 dalers avdrag för att han har varit i Uppsala 21 veckor. Vid nyårstid 1639 när det inte var något arbete vid gruvan ville Gustav att Johan skulle följa med till Uppsala, men Johan hade vägrat då han var städjad vid Kopparberget och inte i Uppsala. Han menade att han inte hade lupit från sin tjänst.⁹

I Falu dombok finns mål där Gustav Larsson 1642 blir ägare till jord i Korsnäs och Klingsbo i Skedevi socken som har blivit pantsatta till honom för skulder.¹⁰ I 1642 års mantalslängd är Gustav Larsson skriven på Korsnäs samtidigt som hustrun är skriven i Uppsala.¹¹ År 1645 finner jag dock inte honom i Korsnäs längre. (Att det verkligen är samma Gustav Larsson framgår av att han 1642 uppbjuder ett förgylt bälte som Ernest Johansson pantsatt kallas han första gången Gösta Larsson i Korsnäs och andra gången Gösta Larsson i Uppsala.¹²)

Carl Mårtensson i Hästeskoarvet är en bergsman som 1642 var skyldig Gustav pengar som Gustav önskar få återbetalda. År 1636 hade Carl blivit skyldig ett halvt skeppund koppar. År 1640 ytterligare ett lån på 520 daler.¹³ År 1648 har Carl fortfarande inte betalt skulden utan har pantsatt sin jord i Nääs. Gustavs bror Erik Larsson menar att den jorden är pantsatt till honom. Rätten kommer dock fram till att det är en jord i Svartkärr som är pantsatt till Erik. Carl Mårtensson var nog rätt upprörd över Gustavs enträgna krav att få tillbaka sin pengar. När det gjordes en syn av rätten mellan Gustav och Carl skall Carl ha överfallit Gustav med skamliga och elaka ord: “Du haver så länge plågat bönderna på landet och nu är du hit kommen att plåga bergsmän. Det vore väl värde att ditt huvud låg bak för tid”. Carl ville hugga honom med sin yxa om det inte vore för att kämnären Simon Depken hade stoppat honom och satt honom i kistan.¹⁴

Ett annat exempel är från 1645 då rådman Fredrik Hansson berättar att hans hustru 1635 blev dömd att betala 11 tunnor spannmål till Gustav Larsson. Hennes förre man Petter Nyman hade tagit emot 124 tunnor spannmål från Gustav. Dessa tunnor togs över av Erik Eriksson. Först i efterhand räknades dessa tunnor och då fattades 11 tunnor vilka Erik inte ville betala utan Fredrik hade fått betala dessa å sin hustrus vägnar. Nu kunde Fredrik visa Anund Jöranssons attest att Erik Eriksson hade 1637 på gruvkontoret lovat att betala de 44 riksdalerna varför Fredrik krävde att Erik Erikssons arvingar skulle betala skulden vilket också blev rättens beslut.¹⁵

I november 1648 valde Gustav Larsson att till Hans Larsson i Piltare sälja hus och källare i Korsnäs med torvskog och svinewald, tre brodersdelar i Helsingsgårdshyttan med rosthus och kolbod, hela Nääs jord och hus med tillhöriga lägenheter, samt Slange med ägor för 90 skeppund koppar och i vängåva 1 skeppund på 15 års tid. Köpet klandrades av borgmästaren i Falun Gert Lohrman å Gustav Larssons mågs Thomas Lohrmans vägnar eftersom Thomas “därtill närmare är”.¹⁶ Det blev dock Hans Larsson som köpte egendomarna och man kan säga att Gustav Larsson gjorde en exit från Kopparberget. Sommaren 1650 får dock Gustav Larsson återkomma till Falun för att reda upp svärsonen Thomas Lohrmans affärer efter hans bortgång.¹⁷

Att Gustav Larsson varit aktiv i Falun under lång tid framkommer även då han 1648 hävdar att han äger en bod på östra sidan om Falu Bro men ej fått någon hyra på 24 år av rådmannen Anders Matsson. Denne menar dock att han har hyrt sin bod av Albrekt Edmonston och senare av hans änka. Den bod som Gustav avser har använts av Jöran i Gassare varför hans arvingar i så fall ska stämmas.¹⁸

I samband med besök på Arkivcentrum Dalarna fotograferade jag av 1640 års längd över andelsägare (fjärdepartsägare) i Kopparberget. När jag nu kollar efter så finns ju Giöstaff Larsson med där också! Till skillnad från bergsmännen, men i likhet med Johan Trotzig, står ingen hemort för honom. Jag är dock relativt säker på att det rör sig om vår Gustav Larsson. Han hade andelar i gång nr 26 i första systemet, gång nr 7 och nr 19 i andra systemet och i nr 12 i tredje systemet.¹⁹

Sammantaget verkar varit aktiv i Falun åtminstone under perioden 1624-1648.

Dottern Elin Gustavsdotter

Hans dotter Elin gifte sig den 9 augusti 1629 med rådmannen i Uppsala Thomas Lohrman (1602-1649) som sedan blev byggnings-borgmästare 1642. Han är väldokumenterad hos Herdin²⁰. Elin är väldokumenterad i släktlitteraturen och uppges vara född den 1 oktober 1612 och död den 30 oktober 1670. Hon ansåg vara en av de förnämsta såväl för fägring som än mer för sina dygder!²¹

Det finns inga kyrkoböcker från den tiden i Uppsala. Uppgifter om dottern visar sig i stället komma från en inbjudan till begravningen skriven på latin som finns bevarad i Palmskiöldska samlingen²² på Carolina Rediviva – Uppsala universitetsbibliotek.

Här tar jag modern teknik till hjälp. Jag fotograferar av sidan i Palmskiöldska samlingen, teckentolkar texten med FineReader och försöker rätta ligaturer som blir feltolkade och skickar sedan texten till ChatGTP som först rättar skrivfelen i den latinska texten och sedan översätter texten till svenska.

Dottern Elin kallas här Helena men det är bara den latiniserade formen. I domboken förekommer hon som hustru Elin. Hon uppges vara född 1612 i Uppsala. Jag letar därför reda på Älvsborgs lösen²³ som var en extraskatt som betalades 1613-1619 för att lösa ut Älvsborgs fästning som danskarna hade ockuperat under kriget. Gustav betalade varje år 12 öre i skatt vilket var klart mest i Uppsala. Det flesta betalade bara 1 eller 2 öre, några enstaka betalde 4 öre. Han måste ha varit mycket välbeställd.

Gustav uppges i begravningstexten ha arrenderat de offentliga inkomsterna i Uppsala län. Vid en titt i Almquists Den civila lokalförvaltningen²⁴ visar det sig att han arrenderade skatteintäkterna i Uppsala län 1624-29 men ej 1630. Boken slutar just 1630 så jag vet inte om han återkom som arrendator senare.

Ytterligare spår

Eftersom han hade ett “statligt” uppdrag passar jag på att titta i Riksrådsprotokollen. Slottsfogden i Uppsala Engelbrekt Svensson undrar i november 1630 om Gustav Larsson som är anhållen kan släppas mot borgen. Riksrådet vill dock se rannsakningen innan beslut fattas²⁵. Mer finns inte i ärendet. Det är ju frestande att tro att Gustav att han blivit anhållen för oegentligheter kring den arrenderade skatten.

Han verkar dock ha tagits till nåder snabbt eftersom han synes vara en av borgerskapets representanter vid riksdagen i november 1632. Det framgår inte av Uppsala rådhusrätts protokoll utan av riksrådsprotokollen där han är en representant för borgarståndet. Riksrådet klagar över att städerna är dåliga på att få fram båtsmän som de är ålagda. Gustav Larsson menar att någon från Amiraliteten kan komma till städerna och utse båtsmän. Riksrådet Clas Flemming menar att städerna brukar “fylla fängelserna med en hop sällar till dess kaptenen kommer som ska ta emot dem”. Städerna borde skaffa “andra båtsmän och inte ta sådana lättfärdiga bovar”²⁶. Amiraliteten hade ett ständigt bekymmer under hela 1600-talet med de båtsmän som städerna utsåg. Ofta var det personer som städerna ville bli av med.

I Akademiska konsistoriets protokoll dyker Gustav också upp. De som tillhörde akademin – lärare och studenter – tillhörde en särskild jurisdiktion. Dessa protokoll finns bevarade från 1620 och är utgivna i tryck av Hans Sallander och tillgängliga digitalt²⁷. Protokollen har delvis en prägel av studentlivet i Uppsala. År 1627 har berusade studenter kastat sten eller huggt med svärd mot Gustav Larssons fönster. År 1629 när bröllopet mellan Thomas Lohrman och Elin Gustavsdotter stod i Gustav Larssons gård hade andra berusade studenter skjutit omkring sig på natten så att gästerna inte vågade sig ut förrän det hade blivit dag. År 1632 försöker Gustav Larsson kräva in 1629 års folk- och boskapspenningar som han hade gjort räkenskap för från teologerna som dock menade att de hade professors privilegium och skulle slippa betala skatten.

En intressant notering i det akademiska konsistoriets protokoll är från 1663 då hustru Anna Johansdotter, hustru till pastorn i Skön Andreas Arctman vill ha ersättning för den vidlyftiga rättegången som Gustav Lohrman å Gustav Larssons vägnar besvärat henne med angående en förment skuldfordran men som Gustav Lohrman förlorat i sak i rätten. Man noterade att det var Gustav Larsson som var sakens rätta huvudman och inte Gustav Lohrman och därmed var akademin fel jurisdiktion.²⁸

Målet är intressant då det explicit står att Gustav Lohrman är dotterson till Gustav Larsson. I Uppsala fanns en annan Gustav Larsson som kallas unge Gustav Larsson och som hade blivit borgare 1634, varför det skulle kunna finnas en förväxlingsrisk. Med tanke på släktskapet så är det ingen tvekan om att Gustav Larsson som är aktiv 1663 är samma Gustav Larsson som figurerar i Älvsborgs lösen 50 år tidigare. Brodern Erik Larsson kallas i rådhusrättens protokoll oftast Erik Larsson vid Torget för att skilja honom från andra Erik Larsson. Skulle unge Gustav Larsson ha agerat vid rådshusrätten skulle han troligen kallats så eller fått en annan benämning för att skilja honom från vår Gustav Larsson.

Tumultet i Vaksala

Bland Svea hovrätts akter finns ett civilmål från 1654²⁹ då Gustav Larsson hade stämt häradshövdingen Carl Carlsson Rosenstielke (ca 1620-1661), befallningsmannen Johan Nilsson och länsmannen Olof Nilsson för det övervåld och onera som drabbat honom fattige gamle man. Söndagen den 21 augusti 1653 hade kyrkoherden i Vaksala Joannes Elai Terserus (1695-1678) efter predikan bjudit hem Gustav Larsson och Carl Rosenstielke för en måltid. I en lång inlaga skriver kyrkoherden att Gustav drack mycket brännvin och att han fruktade att det blev för mycket. Gustav lovade värden, häradshövdingen och befallningsmannen vars sin tunna vete. Häradshövdingen ska ha kallat Gustav för Uppsalas skinnbracka. (Skinnbracka är gula skinnbyxor som används i folkdräkter, men uttrycket användes också om köpmän som skinnar folk.)

Efter middagen skall Gustav enligt kyrkoherden ha gått ut och pratat med klockaren och drängarna. Gustav ska sedan ha slagit dessa och rivit sönder deras skjortor, men de ska inte ha gett igen för det var de förbjudna att göra. För att avbryta det hela släppte befallningsmannen in Gustav i huset igen, men han började strax träta med befallningsmannen som då hotade med handklovar och fängelse. Gustav svarade då: “Om du vore ännu en gång eller två så tjock som du är, skall du låta dem (handklovarna) bestå.” Nu blev Gustav åter utkörd varvid häradshövdingen och befallningsmannen befallde att han skulle sättas under karet. Lars Lagerskiölds dräng Brynill slog omkull Gustav ner på marken med foten eller kärringkrok varefter de alla kuvade Gustav och fängslade honom under karet trots att han stretade emot. Enligt kyrkoherden låg han där en kvart och kyrkoherden såg inte att han blev slagen.

Enligt Gustav var det istället häradshövdingen som viskade till befallningsmannen att sätta honom under karet. Drängarna tog honom i vardera armen och slet av honom hans skjorta, rev sönder hans kläder och tog hans kniv som han ännu inte har fått tillbaka. Sedan slog de vatten i karet och satte sig ovanpå så många som rymdes. Befallningsmannen kallade åter honom för Uppsalas skinnbracka och hotade att sätta på honom handklovar varpå Gustav svarade: “Om du vore än fyra gånger så tjock som du är, skall du låta stå med mindre, ty jag har tjänat kronan mera än du och gjort kronan större försträckningar.” Sedan lät Johan Nilsson föra in Gustav under karet och satte sig, landshövdingen och två studenter ovanpå karet. En borgare Erik Joensson bröt upp karet med en stör och sköt in tegelstenar på båda sidor så att Gustav blev fri.

Det är svårt att från de olika beskrivningarna förstå exakt vad som hänt – om Gustav blivit lagd i ett kar med vatten eller om han har blivit lagt i ett uppochnervänt kar eller både ock. Gustav var rimligen närmare 70 år gammal vid händelsen. Även om han var berusad (vilket han inte själv berättar) kände han sig skymfad till den grad att han drev vidare en process om övervåld från tjänstemän.

Sex dagar senare visade Gustav upp sig i Uppsala rådhus. Han var då gruveligen medfaren, blå på halsen, bröstet, ryggen, armarna, sidan och benen, så att alla blånaderna inte kunde räknas. Det finns även ett rättsintyg om detta av mäster Johan Barberare.

Tre veckor senare var det ting i Vaksala. Innan tingsfreden var utlyst steg Gustav Larsson fram för rätten och krävde att allmogen skulle betala allt som de var skyldiga sedan han var arendator i länet. Det var med möda man kunde övertala honom att han kunde vänta tills tinget var lyst. Först framkallade han länsmannen Olof Nilsson i Sättinge och sa att Olofs salige fader var skyldig honom penningar vilket Olof nekade till. Sedan kallade han fram andra som han inte heller kunde bevisa att de var skyldiga honom pengar. Häradshövdingen avbröt Gustav och sa att han måste stämma in bönderna till tinget i förväg och att tinget inte bara var för honom.

I oktober 1653 tog hovrätten upp ärendet om övervåldet och bestämde att landshövdigen Svante Banér skulle göra en utredning tillsammans med opartiska gode män och sända över domen till hovrätten. Dennna utredning gjordes vid ett extraordinarie ting i Uppsala i januari 1654. Man gick igenom de 18 punkter som Gustav Larsson hade satt upp. Vissa punkter bekräftades och finns med i berättelsen ovan. Andra punkter avfärdades med att det saknades vittnen.

I november 1654 hanterades ärendet i hovrätten. Gustav Larsson stod på sig att Carl Rosenstielke hade befallit befallningsmannen att sätta honom under karet men Carl Rosenstielke nekade att han hade gjort det. Rätten beslutade att eftersom Gustav hade förklarat orsaken till händelsen skulle såväl Gustav som Carl Rosenstielke och Johan Nilsson böta vardera 6 daler silvermynt till Vaksala kyrka! Veckan därpå togs ärendet upp igen. Riksdrotsen Per Brahe rådde då Gustav att han skulle bekväma sig till att komma till en förlikning med motparten för Gustav kan inte veta hur domen skulle bli. Det skulle kunna bli så att han får böta själv. Gustav valde då att förlikas med motparten, varpå Per Brahe kastade den förberedda domen på elden! Två dagar senare var Gustav åter uppe i hovrätten och menade att han hade bara blivit förlikt med häradshövdingen, och ville driva prcessen vidare mot befallningsmannen och länsmannen. Det ärendet hänvisades till Vaksala ting.

När dog Gustav?

I släktlitteraturen finns ingen uppgift om när Gustav Larsson dör. Tyvärr saknas kyrkoböcker för Uppsala vid den här tidpunkten. Möjligen brann de upp i den stora stadsbranden 1702. I de akademiska protokollen agerar Gustav så sent som i september 1664. Jag letar därför i Uppsala dombok från den tidpunkten för att se när han har avlidit och om det finns några tvister i efterförloppet. Det är bara hovrättens exemplar att 1664 års dombok som är digitaliserat och det börjar först i oktober 1664.

Jag finner lite märkligt i november 1664 att Gustav Larsson lämnar in en räkning på en skuld på 4902 daler som han menar att hans arvingar får betala eftersom de har ärvt alla hans lösören.³⁰ 1665 års protokoll är digitalt tillgängligt men många sidor är skadade och svårlästa. I juni 1665 klagar Thomas Lohrman den yngre på sin mors vägnar att hon inte har fått ut sin del av arvet. Syndikus (tjänstemannen) Carl Andersson hade gjort ett inventarium på Gustavs lösören och samtliga arvingar hade fått var sin lott. Elin Gustavsdotter hade dock inte fått något i de fasta tillgångarna utan det var innestående³¹. I september 1665 har Gustav Larsson skrivit en skrivelse mot sin dotter Elin, vilken lämnas vidare till henne att besvara³². Gustav hade också erbjudit sig att vara borgensman i ett ärende, men rådman Erik Halvarsson säger bestämt nej eftersom Gustav inte kan vara sin egen förmyndare och det hade tidigare i protokollet antecknats ett förbud att ingen må handla med Gustav³³.

Det verkar som han är omyndigförklarad och att man har fördelat hans lösöre trots att han fortfarande var i livet. Med tanke på att hans dotter var född 1612 bör Gustav vara född senast i slutet av 1580-talet och troligen något tidigare. Det innebär att han vid denna tidpunkt är minst 75 år gammal. Det ligger nära till hands att tro att han är dement och att det är därför rätten har förbjudit om att fortsätta med affärer.

I augusti 1667 begär Johan Lohrman värdering på salig Gustav Larssons gård som nu står och förfaller. Gustav har således avlidit någon gång mellan september 1665 och augusti 1667.

Fortsättning följer…

Så här långt har jag inte funnit några ledtrådar till Gustav Larssons hustru Anna Engelbrektsdotters härstamning. Det finns dock fortfarande mycket mer att upptäcka. Jag har ännu inte alls hunnit titta på 1650-talets protokoll i Uppsala. Det finns i protokoll som jag redan funnit hänvisningar till andra protokoll som kanske är bevarade. Jag vet nu mycket mer än tidigare, men vet fortfarande inte var han har fått sina pengar ifrån. Finns det något i hans härstamning som kan förklara kapitalet? Finns det källor nog för att avslöja hans härkomst?

Källor

Almquist, Johan Axel (1917). Den civila lokalförvaltningen i Sverige 1523-1630: med särskild hänsyn till den kamerala indelningen. 1. Stockholm: Norstedt

Elthammar, Bo (red.) (2004). Stockholms tänkeböcker från år 1592 D. 20 1631-1632. Stockholm: Stockholms stadsarkiv

Herdin, Karl Wilhelm (1926a). Uppsala på 1600-talet: bidrag till stadens historia. [1] Rättsväsendet. 1 Stadsstyrelsens organisation och rättsskipning. Uppsala: Tillgänglig på Internet: https://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kb:eod-420211

Herdin, Karl Wilhelm (1926b). Lohrmanska släktens genealogi. PHT 1926 s 70-78. https://personhistoriskasamfundet.org/1920-1949/#

Herdin, Karl Wilhelm (1927). Uppsala på 1600-talet: bidrag till stadens historia. [2] Rättsväsendet. 2 Livsbilder : av borgmästare och råd m.fl.. Uppsala: Tillgänglig på Internet: https://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kb:eod-420212

Herdin, Karl Wilhelm (1929). Uppsala på 1600-talet. handel och hantverk, skatter och besvär, kyrka, skola, sjuk- och fattigvård, borgartyper m.m. [3] Borgerskapet. Uppsala: Tillgänglig på Internet: https://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kb:eod-1950993

Kullberg, Nils Axel (red.) (1880). Svenska riksrådets protokoll [Elektronisk resurs] 2 1630-1632. Stockholm: Tillgänglig på Internet: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:eod-307

Staf, Nils (red.) (1968). Stockholms stads tänkeböcker från år 1592 D. 9 1616-1617. Stockholm: Utg.

Uppsala universitet. Akademiska konsistoriet (1968). Akademiska konsistoriets protokoll 1 1624-1636. Uppsala: Univ. https://urn.kb.se/resolve?urn=urn%3Anbn%3Ase%3Auu%3Adiva-316099

Uppsala universitet. Akademiska konsistoriet (1971). Akademiska konsistoriets protokoll 6 1661-1663. Uppsala: Univ. https://urn.kb.se/resolve?urn=urn%3Anbn%3Ase%3Auu%3Adiva-316119

Wikström, Lars (red.) (1990). Stockholms tänkeböcker från år 1592 D. 15 1626. Stockholm: Utg.

Fotnoter

1. Herdin (1926a) s 148. ↩︎
2. Herdin (1929) s 210. ↩︎
3. Uppsala rådhusrätt och magistrat (C) AIa:2 (1635-1643) Bild 58 (AID: v519756.b58, NAD: SE/ULA/11661). ↩︎
4. Uppsala rådhusrätt och magistrat (C) AIa:2 (1635-1643) Bild 107 (AID: v519756.b107, NAD: SE/ULA/11661). ↩︎
5. https://historicalstatistics.org/Jamforelsepris.htm ↩︎
6. Staf (1968) s 287, 303. ↩︎
7. Wikström (1990) s 108f, 267. ↩︎
8. Elthammar (2004) s 187. ↩︎
9. Bergskollegium, Rättsprotokoll från Stora Kopparbergs bergslag, SE/RA/420013/02/E II b/1 (1640-1655), bildid: A0067170_00008. ↩︎
10. Svea Hovrätt – Advokatfiskalen Uppsala län (C) EXIe:649 (1642-1646) Bild 5350 / sid 526 (AID: v420466b.b5350.s526, NAD: SE/RA/42042202). ↩︎
11. Mantalslängder 1642-1820 Sala län 1642-1646 (U, W) 1 (1642) Bild 1090 / sid 339 (AID: v840997.b1090.s339, NAD: SE/RA/5520320). ↩︎
12. Svea Hovrätt – Advokatfiskalen Uppsala län (C) EXIe:649 (1642-1646) Bild 5360 / sid 527 (AID: v420466b.b5360.s527, NAD: SE/RA/42042202). Svea Hovrätt – Advokatfiskalen Uppsala län (C) EXIe:649 (1642-1646) Bild 5370 / sid 528 (AID: v420466b.b5370.s528, NAD: SE/RA/42042202). ↩︎
13. Svea Hovrätt – Advokatfiskalen Uppsala län (C) EXIe:649 (1642-1646) Bild 5480 / sid 539 (AID: v420466b.b5480.s539, NAD: SE/RA/42042202). ↩︎
14. Svea Hovrätt – Advokatfiskalen Kopparbergs län (W) EXId:110 (1648) Bild 550 / sid 605 (AID: v403599.b550.s605, NAD: SE/RA/42042202). ↩︎
15. Svea Hovrätt – Advokatfiskalen Uppsala län (C) EXIe:649 (1642-1646) Bild 4190 / sid 410 (AID: v420466b.b4190.s410, NAD: SE/RA/42042202). ↩︎
16. Svea Hovrätt – Advokatfiskalen Kopparbergs län (W) EXId:110 (1648) Bild 530 / sid 603 (AID: v403599.b530.s603, NAD: SE/RA/42042202). ↩︎
17. Svea Hovrätt – Advokatfiskalen Västmanlands län (U) EXIe:2263 (1649-1650) Bild 3480 / sid 335 (AID: v420665.b3480.s335, NAD: SE/RA/42042202). ↩︎
18. Svea Hovrätt – Advokatfiskalen Kopparbergs län (W) EXId:110 (1648) Bild 490 / sid 599 (AID: v403599.b490.s599, NAD: SE/RA/42042202) ↩︎
19. Arkivcentrum Dalarna. Stora Kopparbergs arkiv. Gruvkontorets arkiv G1:108. ↩︎
20. Herdin (1927) s 54-60. ↩︎
21. Herdin (1926b). ↩︎
22. Uppsala universitetsbibliotek. Palmskiöldska samlingen 13 (s 555 i katalogen TOM XXVIImus Programata et Orationes et Parentationes Nr 28 Oxenstierna /Axelius/ Comes, Rector Acad Upsal – Invitatio ad Exequias Helenae Gust. Lohrman Ups 1670 tr.) ↩︎
23. https://sok.riksarkivet.se/alvsborgs-losen ↩︎
24. Almquist (1917) s 194. ↩︎
25. Kullberg (1880) 1630-11-16. ↩︎
26. Kullberg (1880) 1632-11-13. ↩︎
27. Uppsala universitet. Akademiska konsistoriet (1968). ↩︎
28. Uppsala universitet. Akademiska konsistoriet (1971). ↩︎
29. Svea Hovrätt, Huvudserie [Liber causarum], SE/RA/420422/01/E VI a 2 aa/142 (1642-1654), bildid: A0068061_00535 till bildid: A0068061_00563. ↩︎
30. Svea Hovrätt – Advokatfiskalen Uppsala län (C) EXIe:658 (1664) Bild 310 / sid 26 (AID: v420475a.b310.s26, NAD: SE/RA/42042202) ↩︎
31. Svea Hovrätt – Advokatfiskalen Uppsala län (C) EXIe:659 (1665) Bild 530 / sid 76 (AID: v420476b.b530.s76, NAD: SE/RA/42042202) ↩︎
32. Svea Hovrätt – Advokatfiskalen Uppsala län (C) EXIe:659 (1665) Bild 850 / sid 120 (AID: v420476b.b850.s120, NAD: SE/RA/42042202) ↩︎
33. Svea Hovrätt – Advokatfiskalen Uppsala län (C) EXIe:659 (1665) Bild 850 / sid 120 (AID: v420476b.b850.s120, NAD: SE/RA/42042202) ↩︎