Så mycket kvar att upptäcka – nya fynd i Stockholms 1600-tal

Ett av mina pågående projekt är att försöka finna badaren mäster Jacob Buckaus härkomst. Han gifter sig 1685 i Stockholm med Maria Dietman. Det blir nog en blogg om det inom kort. För att komma vidare passade jag i somras på att besöka Stockholms stadsarkiv och titta i Stockholms magistrat och rådhusrätts civilprotokoll för att se om jag kunde finna något matnyttigt. Det är en nätt liten volym på 955 uppslag – 1910 sidor – utan register.

Turen på min sida

Jag har tur att jag inte behöver gå igenom särskild många sidor förrän jag hittar ett mål som berör Jacob Buckau. Den 31 januari 1685 har badare-mästaren Christoffer Thiel skrivit en supplik – en ansökan – att han önskar att en ersättare ska få ta över driften av stadens badstuga på Södermalm nedanför torget. Han har ett år kvar på sitt kontrakt men önskar att hans måg Jacob Buckau ska ta över badstugan. Detta skulle vara extra lämpligt eftersom det var den avlidne badare-mästaren Christoffer Dietman som hade inrättat och bevånat badstugan och att Dietman och hans hustru (som nu är omgift med Thiel) skulle gärna se att deras dotter där kunde söka sin föda och näring. Rätten godkänner att mågen tar över badstugan men att Buckau får ansöka om förlängning i vanlig ordning när kontraktet tar slut nästa år. 

Jag hade hoppats att finna någon information om Jacob Buckaus härkomst, men fann ingen sådan. Min förhoppning var dock att jag skulle kunna finna någon sådan uppgift när kontraktet skulle omförhandlas vid påsktiden 1686. Jag hade dock inte tid att beställa fram nästa volym med civilprotokoll. Arkiv Digital håller på att fotografera av domstolsprotokoll och man kan betala 295 kr för att en volym ska fotograferas omgående. Jag gjorde så och efter några veckor fick jag besked att volymerna var tillgängliga.

Jag dök genast ner i protokollet runt påsktiden 1686 men till min besvikelse fann jag inget dokument om Buckau. I stället började jag gå igenom protokollen för 1685 och 1686 från början. Till sist även 1684 års protokoll.

Finner för mycket (annat)

Läsandet av de gamla protokollen tar tid. Inte för att de skulle vara svårlästa, utan för att jag finner för mycket annat. Här nedan kommer en exposé att uppgifter som jag funnit som rör mitt släktträd. Min avsikt är att visa på vad man kan finna. Problemet med protokoll utan register är dels att man inte kan veta vilka personer man finner uppgifter om, dels att man inte vet vad för uppgifter som tycker upp. Om man är på jakt efter en specifik uppgift är det lätt att man kan bli besviken. Här följer uppgifter om drygt två dussin personer som representerar mina förfäder eller nära anhöriga till dessa.

Jochim Reinke

Den 16 februari 1684 avlade gulddragaren Jochim Reinke sin borgare-ed. Hans löftesmän var snickaren mäster Petter Reinke och gulddragaren Anders Skreckel.

Petter Reinke († 1690) var far till Jochim Reinke († 1694). Enligt SAOB drog en gulddragare ut guld eller silver till fina trådar som sedan kan användas för att göra olika arbeten till exempel uniformssnören.

Gertrud Utenhoven

Den 29 februari 1684 uppvisar Gertrud Uijtenhoven, änka efter juveleraren Valentin Toutin, en skriftlig disposition över arvet efter maken som innefattar stenhuset i staden och Säby gård på landet. Den fasta egendom ska tillfalla deras gemensamma barn så länge som hon njuter räntan av dessa så länge hon lever. Om hon sedan skulle få barn i senare äktenskap ska alla barn få lika delning. Hon har skrivit på denna disposition tillsammans med Abraham Reenstierna som är hennes svärson och Henrik Tiquet som är svåger till henne.

Några dagar senare den 5 mars 1684 upplästes Gertrud Utenhofs supplik där hon menar att hon blev lurad av sin måg Isak Reenstierna när hon skrev under den disposition som infördes i protokollet den 29 februari. Hon hade efteråt av förståndigt folk blivit informerad om att denna skrift var emot vanlig stil och henne till största nackdel. Hon vill därför att denna disposition ska vara annullerad och införas i rättens protokoll.

Samma dag den 5 mars 1684 visade Gertrud Utenhof två kvitton av Anders Andersson Dahlman där han bekräftar att han är nöjd med det testamente som hans morbror Mattias Herman(sson) hade upprättat den 30 juni 1683. Mattias Herman hade varit gift med Gertrud Utenhof.

Den 10 mars 1684 kom åter Mattias Hermans arvingar Andreas och Mattias Anderssöner Dahlman och bekräftade muntligt att de var nöjda med sitt arv. Mattias Dahlman tillfrågades hur gammal han var. Han svarade 18 år och således myndig.

Den 24 november 1686 uppviste handelsmannen Anthon Gigat ett pactu antenuptiale – äktenskapsförord – som han och hans tillkommande hustru Gertrud Utenhofven ingick den 6 mars 1684 inför deras äktenskap. Han lovar 8 000 riksdaler i morgongåva. Som jag förstår äktenskapsförordet så ska deras respektive egendom vara enskild egendom. Det verkar vara hennes barn i äktenskapet med Valentin Toutin som krävt detta. Den egendom som hon kan förvärva efter sin avlidne make Mattias Herman ska hon ha fri dispositionsrätt.

Gertrud Utenhoven (1643–1721) är en av mina förfäder. Hon var gift tre gånger: gift 1) 1665 med juveleraren Valentin Toutin (1631–1679), gift 2) 1679 med handelsmannen Mattias Herman († 1683) och gift 3) 1684 med handelsmannen Anton Gigat.

Anton Gigat

Den 15 februari 1684 stämdes han av Hans Petter Scheffler och Joris Trekel på en skuld på 2187 riksdaler som han hade till Johan Eggebrechts i Amsterdam.

Den 28 januari 1685 önskar rätten tala med Anton Gigat. Han är en handelsman ifrån Frankrike som är verksam i Stockholm, och rätten är rädd att han ska flytta sitt bo eftersom man har hört att han ska resa utomlands. Rätten är väl rädd att han ska rymma från de skulder som han har. Gigat svarar rätten att han visserligen har för avsikt att åka till Frankrike i affärer och att hustrun har åkt i förväg för att besöka släkt och anförvanter i Holland så är meningen att han och hustrun ska komma tillbaka till Stockholm. Rätten beslutar dock att Gigat bör låta någon gå i borgen för honom för stadens rättigheter i hans egendom ifall han inte kommer åter och flyttar sin egendom ut ur riket. 

Här får jag veta att hans hustru Gertrud Utenhoven, min anmoder, befinner sig i Holland för att hälsa på släkten. 

Den 9 september 1685 uppvisade kamreraren Hindrich Jacob Hillebrand ett kontrakt som han med handelsmannen Anton Gigat den 26 augusti 1684 hade ingått i vilket Gigat transporterar till Hillebrant av kronan förpantat kolränta i Kopparbergs län, nämligen Kindervi socken 963 9/10 stryg och uti Lexa socken 1556 7/10 stryg som assessorn Christian Simonson den 4 oktober 1680 med konungens tillåtelse har uppdragit åt Gigats företrädare salig Mathias Herman, och som kamreraren Hillebrant har erlagt pantskillingen för samma 2520 stryger kol ….

Den 23 september 1685 avdömdes emellan handelsmannen Anton Gigat och guldarbetaren mäster Niclas Höpner angående 10 000 daler kopparmynt, som Höpner av Gigat fordrar för en juvel efter dess företrädares Matheus Hermans obligation av den 1 augusti 1682, men Gigat däremot påstår vara betald genom en Harie Clasons obligation på 9 800 daler den Höpner skall för fullkomlig betalning antagit. Rätten fastställde kämnärsrättens dom.

Den 25 september 1685 emellan handelsmannen Anton Gigat kärande och källarmästaren Johan Schurman svarande angående någon källarehyra, som Gigat kräver av Schurman, men han menar däremot att Gigat och hans antecessor salig Mathias Hermans sterbhus är skyldiga honom 373 dr 30 öre kopparmynt.

Den 3 juli 1686 intecknas till handelsmannen Anthoni Gigats säkerhet för Estienne Molliers revers av den 8 september 1680 till Gigats företrädare Mathias Herman att betala 32 186 daler kopparmynt av först fallande subsidiemedel som kammarrådet hr Joel Gripenstierna, samt Daniel och Nils Grijpenmarck är honom skyldiga efter deras obligation den 1 september 1680.

Uppenbarligen har Anton Gigat tagit över hustrun Gertrud Utenhovens förre mans Mattias Hermans affärsverksamhet. Det är mycket krångel med övertagna skuldfordringar vilket till stor del beror på brist på kontanter och banksystem. Äktenskapsförordet innebar ju egentligen att Mattias Hermans verksamhet skulle vara hennes verksamhet. Detta ledde senare till konflikt mellan makarna.

Jacob Utenhoven

Den 27 mars 1684 uppvisade Henrik Tiquet på sina och dess här på orten varande medintressenter i salig Utenhofs sterbhus ett skriftligt dokument som Johan Clopmejer och hans hustru Maria Utenhof skrivit den 1 mars 1684 i Rotenborg där de säger sig vara nöjda med 11 000 daler kopparmynt i arv efter Jacob Utenhoven.

Den 14 april 1684 har Utenhofs sterbhusintressenter på Johan Clopmeijers vägnar ifrågasatt Gert von Swinderns utgifter till sidenmanufaktoriet. Efter beslut Södra förstadskämnärsrätten den 17 december 1682 får Gert von Swidern svära en ed att hans kassaboks uppgifter om att han har lagt ut 4 777 daler 16 öre för åtskilliga poster, 600 daler till en gammal hustrus underhåll, samt ytterligare 532 daler 8 öre och 500 daler för papper är riktiga.

Den 9 juli 1684 uppvistes en transaktion där handelsmannen Johan Speck och hans kära hustru Anna Utenhof kommit överens med sina svågrar handelsmannen Anton Gigat, Johan David Weidenholz och Hindrik Tiquet att bli utlöst Jacob Utenhofvens sterbhus för 18 000 daler kopparmynt. För att inte silkesmanufakturen ska försvagas går han med på att under några år låna ut detta belopp till 8 procents ränta. Det var också förbestämt att dottern Anna skulle få en sorgklänning à 300 daler kopparmynt och en äreskänk till 500 dalers värde i silver. De avstår därefter för ytterligare krav på dödsboet.

Den 21 maj 1686 till vederbörandes säkerhet intecknades Jacob Utenhofvens obligation av den 20 december 1681 uti vilken han bekänner sig vara skyldig 3 930 daler till sin hustru Hester LeMenier dem han för obligerat sig att betala efter 6 månaders förlopp med 6 procents ränta.

Min anfader sidenfabrikören Jacob Utenhove (1611–1682) var ju redan avliden men bouppteckning och arvskiftet var på gång. I beskrivning av sidenmanfakturiet eller silkesmanufakturiet sägs det ofta att det var mindre lyckat, men på 1680-talet verkade ju ändå värderingen vara ganska hög med tanke på att två syskon löstes ut för 11 000 daler respektive 18 000 daler kopparmynt.

Nils Hansson Skut (Skott)

Den 12 maj 1684 beviljades överstyrmannen Nils Hansson Skut (Skott, Schotte) stadens skaft och skötning på ett hus i Kråkens gränd som han köpt av kryddkrämaren Martin Gregorij den yngre för 5 500 daler kopparmynt.

Nils Hansson Schotte († 1697) var gift 1679 med Christina Björck († 1710) som var syster till min anmoder Margareta (Maria) Björck († 1742). Här får jag reda på var systern bodde. Troligen bodde även Margareta där innan hon gifte sig.

Bengt Hansson Reenfelt

Den 12 maj 1684 svär kamreraren Gillius Boshart en ed att han inte har fått tillbaka 20 riksdaler som den framledne krigskommissarien Bengt Hansson Reenfelt har lånat. Boshart försäkrar att hans hustrus dagslängd är riktig. Efter att han svurit eden lämnade Reenfelts arvingars ombud Ivar Jonsson över 17 riksdaler in specie.

Bengt Hansson Reenfelt (1612–1683) var syster till min anmoder Maria Hansdotter (1613–1691) som var gift med bokbindaren Christoffer Reussner († 1658). När ord stod mot ord beslutade rätten att man skulle svära på att det man sa var sant.

Johan Schick

Den 10 februari 1685 avlade mäster Johan Schick fridsskilling och anhöll om fastebrev på det hus vid Söderbro dels den del som han själv äger, dels den del han har köpt av medarvingarna, vilket rätten fann honom skäligt att bevilja.

Min anfader guldsmeden Johan Schick († 1701). Rimligen är det en fastighet som han ärvt efter sin svärmor Lucia Kastens († 1684), men jag får undersöka det närmare framöver. Se även nedan om hans svärson Claes Danielsson Lampa.

Claes Danielsson Lampa

Den 29 februari 1684 klagar baronen Johan Flemming på Claes Lampa att Lampa inte måtte få bygga längre än vad grannhusen sträcker sig. Det visar sig att Lampa har en tomt vid Söderbro, som han antingen vill få bebygga eller så får staden återlösa tomten till ett skäligt pris. Grannar verkar utöver Flemming vara Bengt Skyttes arvingar och greve Nils Brahe som äger salig Börje Cronbergs hus. (Den 5 september 1684 värderas salig räntmästare Börje Cronbergs hus och tomt vid Skeppsbron till 30 000 daler silvermynt.)

Den 6 juni 1684 undrar åldermannen Claes Lampa hur det går med hans ansökan om att få bygga vid Söderbro. Magistraten menar att han får bebygga tomten eftersom staden inte har råd att lösa platsen till det pris och värde som ägaren vill ha. Johan Flemming klagar åter, men Magistraten menar att det i så fall är en privat tvist som inte angår allmänheten.

Den 21 november 1684 diskuterades Claes Lampas tomt vid Söderbro och rätten kom fram att man måste besiktiga platsen – taga orten i ögnesikt – för att man ska förstå de konkurrerande intressena.

Dagen efter den 22 november 1684 beslutade rätten att Claes Lampa fick bebygga tomten efter den ritning som stadsingenjören Johan Holm gjort och som Lampa synes bäst dock med hänsyn till det ljus som grannarna kan kräva.

Den 31 december 1684 intecknades till Claes Lampas säkerhet för ett lån till Johannes Frisenhagen av den 22 oktober 1684 på 3 000 daler kopparmynt och 8 procents ränta Frisenhagens hus på Svartmannagatan.

Den 7 september 1685 låter Claes Danielsson Lampa uppbjuda sin panträttighet i trädgårdsmästaren Johan Levées gård och trädgård vid Besvärsgatan på Södermalm. Den 21 oktober 1685 utses rådmän att mäta upp hur mycket av Levées gård som motsvarar fordran på 1 500 daler kopparmynt.

Den 7 november 1685 uppå Claes Danielsson Lampas ansökning beslutades att han får friköpa den plats som är belägen framför hans hus vid sjön som stadsingenjörens teckning utvisar.

Min anfader Claes Danielsson Lampa (1627–1709) var gift tre gånger, andra gången 1663 med Lucia Schick (1646–1675). Uppenbarligen fick han tillgång till en mycket intressant tomt på södra delen av nuvarande Gamla stan.

Gustaf Lohrman

Den 8 oktober 1684 uppvisade hustru Catharina Bruns obligation av den 20 mars 1683 på 4 000 daler kopparmynt och 8 procents ränta. Till säkerhet intecknas hennes bägge stenhus vid Västerlånggatan.

Doktor Gustaf Lohrman (1640–1694) är en bror till min anmoder Vendela Lohrman (1637–1711) som var gift 1655 med Olof Rudbeck den äldre (1630–1702).

Mårten Trotzig

Den 23 februari 1685 inkom assistenten Adolph Norden med en supplik att hovrätten den 4 mars 1680 och kungens därpå följande konfirmation att han ännu i salig Mårten Trotzig (Drotzig) sterbhus har ansenligt att fordra några tusen riksdaler och önskar få inteckna dödsboet fastigheter ett hus på Skomakaregatan och en obebyggd tomt på Bastugugatan på Södermalm vilket rätten beviljar honom.

Min anfader Mårten Trotzig (Traubtzig) (1559–1617) hade varit död i nästan 70 år men uppenbarligen var dödsboet inte avslutat eftersom det fortfarande fanns krav på dödsboet. Mårten Trotzigs hustru Karin (Katarina) Svan († ef 1634) fortsatte hans affärer och dyker ofta upp i olika städers protokoll då hon kräver in skulder av olika slag.

Botvid Livin

Den 20 mars 1685 avlade rätten en dom i en tvist mellan Botvid Levin och garvaren mäster Hans Berg där de stämt varandra angående en assignation på 800 daler kopparmynt. Rätten beslöt att kämnärsrättens dom som fälldes den 18 oktober 1684 skulle stå fast.

Min anfader Botvid Livin (ca 1655–1710) var handelsman i Stockholm. Hans far Botvid Jonsson († 1683) var handelsman i Falun som ju var en storstad på 1600-talet.

Anders Johansson

Den 21 januari 1684 låter Anders Johansson för tredje gången uppbjuda sin panträttighet i den avlidne Alexander Clercks hus vid Prästgatan.

Den 14 juni 1684 avsägs en dom mellan Arvid Anderssons änka Karin Fullmarsdotter och rådmannen Anders Johansson angående ett gravställe i Sankt Nicolai kyrka, som Anders Johansson har intecknat för en skuldfordran. Änkan menar att hon enligt en dom den 2 oktober 1680 lämnat alla tillgångar till sina kreditorer och har fått befrielse från ytterligare åtal. Samtidigt kan hon inte göra anspråk på gravplatsen utan Anders Johansson kan nyttja den om inte någon annan av kreditorerna vinner laglig rätt till den.

Den 18 juni 1684 önskar rådmannen Anders Johansson få en värdering på ett bakhus vid Prästgatan därför att han hade lånat 600 daler kopparmynt till den numera avlidna hustrun Anna Eriksdotter som var änka efter Hans Hille samt sedermera den 11 november 1682 efter hennes död på dottern hustru Beata Krändells samt rättens anmodan ytterligare 400 daler kopparmynt till Annas begravning. Båda lånen till 8 procents ränta. Änkan hade haft bakhuset i pant för ett lån till sin också avlidna son Alexander Clerck. Rätten utsåg besiktningsmän för att se hur stor del av huset som kunde vara Anders Johanssons andel.

Den 27 juni 1684 har värdering skett och Anders Johansson får del av hushyran i betalning för det utestående lånet.

Den 5 april 1685 lät rådmannen bjuda ut sin rättighet i den andra och den tredje våningen av salig Alexander Clercks hus vid Trångsund och Prästgatan.

Den 29 juli 1685 vill Niclas Clerck förhindra att rådmannen Anders Johansson erhåller fasta på den del av salig Alexander Clercks bakhus vid Prästgatan, som är anslaget till honom som betalning för sina till salig hustru Anna Eriksdotters begravningskostnader med försträckning på den panträttighet som hon ägt i huset, så skall Niclas Clerck inom 14 dagar deponera till rådmannens betalning 2 698 daler 16 öre kopparmynt.

Den 21 augusti 1685 har Niclas Clerck inte återkommit utan Anders Johansson får del av det berörda huset.

Min anfader Anders Johansson (1622–1699) var rådman och handelsman i Stockholm. Uppenbarligen kunde man låna ut pengar mot säkerhet i fastigheter. När låntagaren inte kunde betala tog man över äganderätten till en del av huset som motsvarade skulden. Var lägenheterna uthyrda innebar ju hyran en form av ränta.

Jag får framöver undersöka om han finns med i någon gravlängd för Storkyrkan.

Erik Giöding

Den 17 mars 1684 är notarien Erich Giöding i tvist med Gustaf och Magnus Blixencrona. Giöding vill ha fasta på sal. Johan Ligners arvingars andel i sal Ingemar Perssons hus på Södermalm vid Bastugatan.

Den 14 juli 1684 får Erich Giöding fasta på ovannämnda fastighet.

Den 16 februari 1685 lät Erich Giöding begära uppbud sin andel uti salig Ingemar Perssons hus på Bastugatan.

Erik Giöding (1654–1701) är son till ovanstående Anders Johansson. Liksom sina syskon tog han upp släktnamnet efter sin mor Catharina Hansdotter Giöding († 1707). Hennes härkomst har jag inte listat ut.

Catharina Petre

Den 14 april 1684 låter rådmannen i Arboga Robert Petre bjuda ut till salu en gård och trädgård i kvarteret Dagekarlen på Södermalm som hustru Catharina Petre överlåtit på honom.

Den 15 maj 1684 säljer Catharina Petre till Lydert Adlerschiöld en gård vid Dagekarlsgatan på Södermalm för 5 000 daler kopparmynt varpå den nya ägaren fick stadens skaft och fasta på fastigheten.

Den ?? maj 1685 hade Simon Löfgreens änka Elisabet Strang inkommit med en supplik där hon där hon önskar att de förordnar män kan förrätta en delning mellan henne och handelsmannen Vellam Helledaijs änka Catharina Petre uti huset östantill i Bregränden beläget som hon efter beslut den 17 mars 1682 och konfirmation i hovrätten den 7 april 1684 äger 6/8 parter av.

Den 20 juli 1685 redogjorde för en tvist mellan höglärde doktor Sven Bröms och Catharina Petre angående 4 887 daler kopparmynt som Bröms tycker att Petre ska betala till Riksens Ständers Banco, då han gjort en överenskommelse med salig Helledeij, hennes avlidne man, den 27 februari 1679. Petre menar å sin sida att Bröms borde delta i en pant på 2 000 riksdaler som deras svärmoder Elisabeth Feif den 11 nov 1674 av borgmästaren Anders Gerner till låns taget och där Bröms tillika med Helledeij gått i borgen, och enligt arv tagande efter deras svärmoder debiterades Bröms 1 051 riksdaler. Här följer sedan en utläggning på tio sidor, där jag inte omedelbart ser vem som vinner.

Den 28 juni 1686 verkar målet ha varit i hovrätten och vänt. Uppenbarligen har Catharina Petre förlorat målet eftersom hon har blivit graverad med en skuld. Till hennes säkerhet intecknas hennes fars Robert Petres transport av den 23 juni 1686 av samma summa så att hon kan betala förlikningen.

Den 16 juli 1686 har Catharina Petre och mäster Christian Horleman har stämt varandra angående en kvarnsten som möllaren Per Håkansson har sålt till Catharina, och att hennes möllare Hindrick Hansson skall ha tagit en annan sten än den Horleman ville sälja.

Min anmoder Catharina Petre († 1698) var gift 1666 med handelsmannen Wilhelm Helleday (1641–1679). Hon blev änka relativt tidigt. Som änka var man myndig och kunde i viss utsträckning bedriva affärer självständigt. Hon förekommer ju rätt så ofta i protokollen de här åren, delvis understödd av sin far rådmannen i Arboga Robert Petre (1614–1690).

Robert Petre

Den 7 november 1684 avsägs dom i en tvist mellan kommissarien Lovis Volters och Robert Petre. Lovis Volters fordrar 1 235 daler 14 öre kopparmynt av Robert Petre då Petre utav Volters emottagit räntmästaren Sneckenbergs assignation på 3 500 daler silvermynt till lanträntmästaren i Örebro Hans Clerck och förbundit sig att betala hela summa i Stockholm när pengarna var levererade till Örebro. Robert Petre å sin sida menar att han ska få skadestånd å 2 240 daler då han betalt penningar i Stockholm till Volters men att han inte i tid fått sin betalning i Örebro så att han har kunnat använda pengarna vid marknaderna. Rätten fann ingen anledning att ändra kämnärsrättens beslut av den 23 april 1684, men vad det beslutet var framgår inte här.

Rådmannen och handelsmannen Robert Petre (1614–1690) var far till ovanstående Catharina Petre. Här är åter ett exempel på hur krångligt det kunde vara att flytta pengar.

Johan Ottosson Klöfverblad (Kleeblatt)

Den 3 november 1684 intecknade amiralen Erik Sjöblad till säkerhet för ett lån på 2 300 daler kopparmynt och 8 procents ränta av den 8 februari 1678 till Johan Klöversköld den andel som Klöversköld har i sitt och sina medintressenters hus vid Drottninggatan på Norrmalm.

Den 22 juni 1685 lät kamreraren Johan Ottesson Klöfverblads arvingar första gången bjuda ut en tomt belägen i Bergsgränden, Sankta Klara församling, Norrmalm.

Den 9 september rapporterades att fordom kamreraren salig Johan Ottosson Klöfwerblads gård och tomt vid Sankta Klara kyrka i Bergsgränden sålts av hans arvingar till högvälborna fru Anna Christina Bååt för 900 daler kopparmynt den 18 juni 1685. Anna Christina Bååts representant Abraham Wendelin betalade fridsskilling och fick stadens skaft och fasta.

Trots att min anfader Johan Ottesson Klöfverblad hade avlidit redan 1641 fanns tydligen en tomt i Stockholm i arvingarnas gemensamma ägo. Det kan möjligen bero på att arvingarna länge tvistade om arvet. Ett antal skrivelser om arvstvisten finns i Riksarkivets Biographica-samling. Se Riksarkivets ämnessamlingar. Personhistoria, , SE/RA/756/756.1/K/I/K 9, bildid: A0069779_00207 .

Pierre Werdier

Den 21 juli 1685 uppvisade den engelske köpmannen Thomas Cutler bland annat följade skrifter:

2) handelsmannens Anders Onkels obligation av den 8 april 1685 på 7 689 daler kopparmynt som Onkel tillstår vara på hans vägnar till Pierre Verdier betalte att därmed inlösa den panträttighet som Verdier har ägt uti hans hus på Södermalm vid Skaraborgsgatan beläget …

3) Pierre Verdiers kvittens av den 23 maj 1685 där han tillstår sig hava av Cuttler på Onkels vägnar undfått 7 524 daler kopparmynt så att honom på hans hos Onkel havande fordran nu allenast resterar 6 746 daler…

Min anfader hovmusikanten Pierre (Petter) Werdier (1627–1706) var uppenbarligen också inblandad i affärstransaktioner.

Anders Andersson Drakensköld

Den 10 maj 1684 uppvisade handelsmannen Anders Onokel tre kontrakt som han ingått 1670, 1674 och 1677 med kamreraren Jonas Österling och husgerådsmästaren Anders Drakensköld på tobakskompaniets vägnar om åtskilliga partier av bladtobak som han förbundit sig att leverera till Stockholm, Göteborg och andra orter. Tobakskompaniet har lovat honom att prompt betala dessa leveranser med reda penningar eller genom växlar till andra orter. Anders Onokel vill ha säkerhet i tobakskompaniets varor.

Den 10 november 1684 avsades en dom mellan husgerådsmästaren Anders Drakensköld och avlidna åldermannen mäster Elias Fults dödsbo angående 707 riksdaler 15 öre silvermynt som dödsboet kräver av Drakensköld, men han å sin sida fordrar 18 922 daler 14 öre kopparmynt. Rätten beslutar att eftersom det finns en uppgörelse av den 28 november 1676 underskriven av både Fult och Drakensköld så gäller denna såvida inte Drakensköld inom tre rådstugudagar med ed säger att han betalt räkningen. Om han inte avlägger ed ska beloppet räknas med 8 procents ränta.

Den 24 juli 1685 utses fyra rådmän att utmäta åldermannen Elias Fults sterbhus del i husgerådsmästaren Anders Anderson Drakenskölds hus beläget i Trastens gränd på Norrmalm för en skuldfordran från 28 april 1665 samt gjord likvidation den 28 november 1678 vilken sedan har blivit konfirmerad i ytterligare domar.

Anders Drakensköld (1619–1689) hade en dotter Anna Katarina (1645–1739) som 1667 hade blivit gift med husgerådsmästaren Elias Fult (1641–1691) som var son till långivaren körsnärs-åldermannen Elias Fult (1608–1679) vars sterbhus nu krävde in sin skuld. 

Valentin Höckert

Den 23 februari 1684 Olof Wolsteen en ed att han bara fått 182 daler kopparmynt betalt för sin fordran på Valentin Höckert. Ärendet hade varit i Stockholms rådhusrätt den 17 juli 1682 och sedan uppe och vänt i Svea hovrätt den 23 april 1683.

Den 11 november 1685 avsades dom emellan Mårten Gråå på sin faders befallningsmannes Hindrick Gråås vägnar och Valentin Höckert angående 288 daler 12 öre kopparmynt, som för åtskilliga viktualiepersedlar fordras och tvistas om. Rätten hänvisar till kämnärsrättens dom av den 4 april 1685 och att rätt fordran blir 96 daler 16 2/3 öre kopparmynt.

Jag härstammar från Valentin Höckert (1615–1698) som var borgare och skomakare i Söderköping. Huruvida han är släkt med denne namne eller ej har jag ännu inte hunnit kolla.

Christoffer Thiel

Den 1 december 1684 intecknades och pantsattes till säkerhet för åldermannen mäster Christian Thuns lån till badaren Christopher Thiel på 200 riksdaler och 8 procents ränta Thiels hus vid Drottninggatan i hörnet vid sjön.

Den 7 februari 1685 avlade mäster Christoffer Martern remsnidare borgared. Hans löftesmän var Fredrich Martern och badaremästaren Christoffer Thyll.

Den 11 november 1685 intecknades till hovrådet Samuel Pustendorfs säkerhet för badaren mäster Christopher Thiels obligation av den 23 maj 1684 på 300 daler kopparmynt och 8 procents ränta Thiels hus vid ändan av Drottninggatan som han själv bebor.

Badarmästaren Christoffer Thiel († 1721) gifte sig 1676 med min anmoder Katarina Meijer (1643–1729) som var änka efter badarmästaren Christoffer Dietman († 1673). Som framgår av inteckningarna hade Christoffer Thiel och hans hustru Katarina Meijer ett hus som låg vid änden av Drottninggatan. Där hade de ett badhus som hette Rosenbad.

Elias Fult & brodern Conrad Fult

Den 25 augusti 1684 uppbuds Conrad Fults hus vid Järntorget första gången.

Den 16 november 1685 upplästes Elias Fults supplik där han anhåller att i avräkning för hans innestående fäderne- och mödernearv hos sin bror mäster Conrad Fult skulle få ta de skinnvaror som finns i boden efter den värdering som är gjord eftersom hans fordran har företräde. Magistraten tyckte detta var skäligt eftersom de aktuella skinnvarorna annars lätt skulle kunna bli fördärvade.

Den 4 december 1685 upplästes kommissarien Herman Alstedts inkomna supplik där han berättar att hans svåger har dragit på sig så många skulder att han har gett sig på flykt och lämnar lite åt kreditorerna att dela på. Han önskar att hans syster som är Fults hustru ska ha företräde till sitt fäderne.

Den 4 december 1686 avsades en dom emellan Gerhard Staal kärande och hustru Helena Fultin på sin mans körsnären mäster Conrad Fults borgensmäns vägnar svarande angående 1 213 daler 18 öre kopparmynt som efter räkning fordras. Kämnärsrättens dom från den 3 april 1686 står fast.

Här blev jag först lite förvirrad eftersom jag härstammar från körsnären Elias Fult (1608–1679) som hade en bror Conrad Fult ( – ). Min körsnär Elias Fult är dock redan avliden och dessa två som nämns i detta stycke är barn till Conrad Fult den äldre.

Kammartjänaren Elias Fult

Den 20 januari 1686 avsades en dom emellan kunglig majestäts kammartjänare Elias Fult och friherrinnan Sigrid Horn angående 1 601 daler som kapital och intresse fordras.

Min anfader kammartjänaren Elias Fult (1641–1691) var son till körsnären Elias Fult som nämns ovan.

Elisabet Polkow

Den 19 februari 1686 emellan bokhållaren Jochim Schering uppå Sockerkompaniets vägnar och hustru Elisabeth Polkow vice versa angående 429 daler för krediterat socker och sirap.

Elisabet Polkow var gift med skepparen Petter Pettersson Grijs som var bror till min anmoder Gunhild Persdotter Gris († 1709). Lite spännande tycker jag det är att tvisten handlar om socker och sirap gentemot Sockerkompaniet. Uppenbarligen fanns det en efterfrågan på socker redan på 1600-talet.

Didrik Ståhle

Den 6 augusti 1684 intecknar proviantmästaren Didrik Ståhle ett lån som han utgivit till Jacob Schultz på 1 400 daler kopparmynt.

Den 14 juli 1686 önskar Statskontoret genom proviantmästaren Didrick Ståhle att borgmästare och råd utser gode män att värdera ett parti vete som är ankommet från Livland.

Den 16 juli 1686 återkom Didrik Ståhle och önskade att Erick Westman svär en ed att den malt och humle som hand köpt för 400 daler silvermynt lev uppbränd i senaste vådelden.

Didrik Ståhle var proviantmästare. Det var en person som skulle hålla koll de skatter som kom in i natura och omsätta dessa till pengar. Det kan vara en slump men min anmoder Anna Jönsdotter Ståhle († 1715) hade en bror Bengt Jönsson Ståhle († före 1672) som var proviantmästare på Öland. Det kan vara skäl att undersöka detta vidare om de skulle vara släkt.

Johan von Langenberg

Den 21 juli 1686 avlägger grosshandlanden Johan von Langenberg borgared.

Johan von Langenberg († 1715) gifte sig andra gången 1698 med Margareta Dietman (1671–1716) som var syster till min anmoder Maria Dietman (1664-1744) som var gift med badarmästaren Jacob Buckau († 1710).

Magdalena Toutin

Den 22 december 1686 registreras en pactum antenuptiale – ett äktenskapsförord – av den 4 december 1686 mellan assessorn Jacob Reenstierna och hans kära hustru fru Magdalena Toutin. Eventuella barn ska uppfostras i den evangeliska religionen som finns i vårt fädernesland.

Magdalena Toutin (1668–1753) är en dotter till Gertrud Utenhoven och Valentin Toutin som jag nämnde ovan först. Hon gifte sig i januari 1687 med Jacob Reenstierna. Man kan fundera på vilket språk som talades hemma. Gertrud Utenhoven var född i Amsterdam av en nederländsk mamma. Valentin Toutin var född i Paris och hade franska som modersmål. Jacob Reenstierna (1659–1716) var född i Stockholm av nederländsk fader och vallonsk-tysk mamma.

Andra händelser i Stockholm 1684–1686

Orenlighet

Den 29 februari 1684 klagar hans excellens över att hamnen vid Munkbron och kanalen där intill blir uppfylld med orenlighet. Rådman Eosander berättar orenligheten är slängd där av de omkringboende och att hamnfogden bemöts med allehanda våldsamheter när han försöker att förhindra detta. 

Utbildningstid för guldsmeder

Samma dag har guldsmedsämbetet kommit med en skrivelse där de önskar att magistraten godkänner följande regler: 1) att den som vill bli mästare ska ha varit lärling i sex år, 2) arbetat sex år som gesäll, 3) alla från utriket ska tjänstgöra minst tre år. Utrikes födda ska betala 80 daler silvermynt för att bli mästare, inrikes födda 60 daler och de som gifter sig med en guldsmedsänka eller dotter bara 30 daler. Magistraten menar att lärotid kan vara mellan tre och sex år, att gesällvandring bör vara fem år. Gesäller som kommer från främmande ort bör arbeta här i minst två år. Vad gäller avgiften vill man inte ändra det som står i allmänna skråordningen.

Felbehandling

Den 14 mars 1684 klagar Wellam Stordel att hans son har fått en kur av Christian Cord och sedan råkat i den olycka att sonen har fått amputera benet. Doctoris och Chirurgorum har uttalat sig skriftligen att Cord har förorsakat detta genom oförstånd och elakt handhavande. Rätten dömer att Cord bör betala 350 dr kmt i ett för allt till Wellam Stordel. Rätten vill också ivra att Cord obefogat utgivit sig för att vara en Medico och gett sådana kurer som han inte har kompetens för.

Barnmorske-eder

Den 7 september 1685 avlade barnmorskorna hustru Karin Jönsdotter, hustru Kirstin Kyhl, hustru Karin Staffansdotter, hustru Elsa Betscher och hustru Anna Ditmeer ed med hand å bok att de ville förrätta sitt ämbete väl och följa de regler som upplästes för dem från en särskild instruktion.

Hålla efter odygder

Den 4 november 1685 blev en kämnär (= rådman vid den lägre rätten – kämnärsrätten) vid varje kämnärsrätt uppkallade och uppmanades med flit noga agera mot “det lösa och lättfärdiga partiet” som på en och annan ort i staden har sitt tillhåll och utövar horeri och annan odygd.

Brand på Norrmalm 1686

Den 9 augusti 1686 omnämns branden som drabbade Norrmalm i juni 1686. De som drabbades av branden blir befriade från tomtören under fem års tid. Den 13 augusti 1686 beslöts att de som skomakare som drabbats av elden skulle få dela på 800 daler kopparmynt som fanns innestående i skråkassan till hjälp och undsättning. 

Hur gick med Jacob Buckau?

Den 3 december 1686 finns en kort notis att rätten har beslutat att låta badaren Jacob Buckau som hyr stadsbadstugan på Södermalm få förlängt kontrakt ytterligare tre år. I anseende till den reparation som är gjord av badstugan ska han betala ytterligare 100 daler om året. 

Kontraktet förnyades men inga nya uppgifter framkom om Jacob Buckau. Ur det perspektivet var denna jakt på kompletterande uppgifter förgäves. Samtidigt kan man säga att det var tur att jag inte fann uppgiften direkt för då hade jag inte funnit uppgifter om ovanstående 19 personer.

Den 20 december 1686 avsades dom emellan badaren mäster Jacob Buckhof och tobaksspinnaren Johan Spigelberg angående utflyttning. Även om Johan Spigelberg inte i rätt tid sagt upp kontraktet kan han till nästkommande fardag bo kvar eller kan Buchof ge honom tillbaka så mycket som resterar. Om Spigelberg väljer att bo kvar så har inte Buckhof någon skälig orsak att besvära honom.

Register till inneliggande handlingar

Det finns ett digitaliserat kortregister över civilakter 1660-1730. Här kan man finna uppgifter om civila mål som drivits mellan två parter. En del av målen här ovan är av den arten att de borde finnas i kortregistret. Återfinns målet där, så finns alla inlagor mellan parterna bevarade. Dessa inlagor är inte digitaliserade utan måste beses på stadsarkivet i Stockholm.

Kortregistret finns här:
https://sok.stadsarkivet.stockholm.se/?template=view_post&id=516

Avslutande kommentarer

Som synes är det ju övervägande män som förekommer bland de personer som jag stött på. Dock redovisas här ärenden som rör fyra kvinnor också.

Det är ju också en klar övervikt för Stockholms överklass – handelsmän, guldsmeder, adelsmän osv. Det finns ju även mål som innefattar lyxvaror som tobak och socker.

Källor

De tre volymerna finns tillgängliga digitalt hos Arkiv Digital:
Stockholms Magistrat och Rådhusrätt (AB) A3a:23 (1684) Bild 10 (AID: v678109.b10, NAD: SE/SSA/0138)
Stockholms Magistrat och Rådhusrätt (AB) A3a:24 (1685) Bild 10 (AID: v678110.b10, NAD: SE/SSA/0138)
Stockholms Magistrat och Rådhusrätt (AB) A3a:25 (1686) Bild 10 (AID: v678111.b10, NAD: SE/SSA/0138)