Två tillfällighetsfynd i 1600-talets Nyköping – om släkterna von Eussen och von Kothen

Upprinnelsen till det ena fyndet är att i Riksarkivets biographica-samling fanns ett dokument rörande en Christian von Eussen i Nyköping. Vid studium av Nyköpings domböcker dyker en representant för släkten von Kothen upp. Det visar sig att en uppgift i Elgenstiernas ättartavlor har lett släktforskare åt fel håll i hundra år. 

von Eussen

Då Riksarkivets Biographica-samling numera är digitaliserad sökte jag i samlingen efter några namn från senaste årens forskning. Jag fann då att en högtbedrövad änka Catharina Lintzen skrev en odaterad supplik till kungligt majestät. Hennes man Christian von Eussen hade varit borgare och vinhandlare i Nyköping. Hon hade föregående år vunnit ett mål vid ”underrätten på Norrmalm” mot Åke Totts arvingar om ersättning för tre åmar vin som hennes man hade levererat 1636 men hon hade fortfarande inte fått betalt. Hon berättade också att maken hade arrenderat stadskällaren i Nyköping, men att det varit bekymmer under danska fejden då han inte hade kunnat importera drycker från utlandet. Hon vill inte ha kompensation för arrendet, men däremot för några läster Rostocker öl, som maken hade förskrivit 1646 men som inte kom fram utan pga storm och oväder förstördes utanför Blekinge. Detta öl var värt 130 Rdr och hon önskar att det beloppet avskrivs från kvarvarande skulder från tullböckerna det året. Skrivelsen är avfattad på sedvanligt manér och hon beskrivs som en fattig änka med sju små barn.

Mitt intresse för von Eussen

För något år sedan, fann jag att jag härstammar från bokhållaren vid Avesta myntverk Christian von Eussen belagd där från 1657 och avled där 1699 (se Margareta Elisabet Nordenholm). Stavningen av efternamnet vacklar von Eussen, von Eisen, von Eussem, osv. Jag har tidigare skrivit von Eussem därför att det står tryckt så i likpredikningar. Här står det genomgående von Eussen och ibland skrivet med två n på slutet. Min gissning var att han var född utomlands och hade inkommit via myntmästaren Markus Kocks försorg. Att det visar sig finnas en namne till Christian von Eussen som verkar vara en generation äldre och som var handelsman i Nyköping är ett intressant spår att följa upp. Nyköping ligger ju i släkterna Mommas och Kocks intressesfär, vilket skulle kunna förklara att en son hamnar i Avesta. 

Släktforskningsstrategi

Min strategi för att söka efter Christian von Eussen i Nyköping är att först kolla om han finns i mantalslängder för den aktuella tiden, och ta reda på när han dog. Nästa steg är att se om det finns några noteringar i Nyköpings domböcker om dessa är bevarade. Det kan vara värdefullt att gå igenom såväl rådhusrättens som kämnärsrättens protokoll. När det gäller borgare som bodde i städer på 1600-talet lönar det sig ofta att läsa domböcker för att finna mer information. I det här fallet tänkte jag att det kunde finnas dokument av intresse i samband med hans dödsfall med tanke på att änkan ber om hjälp i efterhand.

Mantalslängder

Första steget var att se om han kan återfinnas i Nyköpings mantalslängder. Det visar sig att han finns omnämnd där från 1642 då mantalslängderna börjar. Han är bosatt i fjärde kvarteret. År 1647 och 1649 nämns en dotter i huset. År 1650 är han fortfarande i livet, men 1651 skattar hans änka. Det innebär att han bör ha avlidit mellan november 1649 och november 1650.

Kyrkoräkenskaper finns bevarade för Nyköpings Sankt Nikolai (Västra) församling, men jag finner inte någon notering där i samband med dödsfallet. Den andra Nyköpings-församlingen Alla Helgona (Östra) saknar kyrkoräkenskaper. Fjärde kvarteret verkar ha tillhört den senare församlingen.

Inte heller i längderna för Älvsborgs lösen 1613-1619 finner jag honom. 

Stadskällaren

Jag började med att gå igenom domböckerna för Nyköping i början av 1650-talet då Christian von Eussen dog. Riktigt alla årgångar är inte bevarade och tyvärr är de renoverade protokollen som finns i Svea hovrätts arkiv inte fullständiga. Det märks tydligast just i början på 1650-talet, då det endast är kriminalmål som är redovisade. Personer som inte kommer till rätten när de blivit instämda får böta, men sedan redovisas inte civilmålen när de väl infinner sig. 

Fram till 1652 finner jag inga mål som rör Christian von Eussen, och väljer därför istället att gå baklänges. Jag finner då att han arrenderade stadskällaren, vilket innebar att han betalade en summa varje år i arrende till staden. I gengäld fick han importera utländska drycker tullfritt enligt ett kungligt privilegium. Från 1642 finns uppgift om arrendet som uppgick till 400 daler silvermynt årligen. År 1647 väljer han att avstå från arrendet då han inte har kunnat importera utländska drycker. Han ligger också 300 riksdaler back i betalning av arrendet varför staden intecknar skulden i hans hus. Arrendet övertas av Rolof von Hinsberg. 

I övrigt finns det uppgift om att Christian von Eussen sålde ett hus år 1646 till Zacharias Olofsson måhända för att han behövde kontanter. År 1648 stämmer Stockholms-borgaren Hans Gaan honom för att inte lämnat tillbaka en häst som han hade lånat av Gaans hustru i november 1646. Han menar dock att han hade lämnat hästen via åldermannen för järndragarna Olof Andersson till Staffan Nilsson saltmätare såsom hustrun hade önskat. Målet hänskjuts till Stockholm eftersom händelsen ägde rum på Södermalm i Stockholm. Tidigaste målet där hans namn nämns är från år 1640 då han får böta för att han inte har försummat brandvakt. 

Avgörande fynd

Så här långt har jag egentligen bara kunnat belägga att änkans supplik är korrekt i så måtto att Christian von Eussen bodde i Nyköping den aktuella tiden och var krögare. Jag har inte kunnat finna någon koppling mellan honom och bokhållaren i Avesta. Tyvärr är det ju så ibland att källmaterialet är för klent för att man ska kunna säga något definitivt. En möjlighet att gå vidare skulle vara att försöka spåra upp målet från Norrmalms kämnärsrätt som nämns i suppliken. 

Eftersom jag samtidigt håller på att titta på ett annat ärende blir det dock så att jag fortsätter att bläddra framåt i tiden i Nyköpings domböcker. Detta bär frukt. 

År 1655 kommer Christian von Eussens änka för rätten och önskar att Anders Månsson tillsammans med två andra kreditorer köper ut hennes gård så att hon kan betala sina skulder. Som jag förstår det har Anders Månsson intecknat sin fordring med gården som pant redan i februari 1650. I november samma år har änkan bjudit ut gården till försäljning men utan resultat. I mars 1652 har gården värderats. Änkan menar att Anders Månsson tidigare lovat att köpa gården men han vill inte stå för detta. Änkan vill ha kopior av protokollen för att kunna kontakta hovrätten.

Någon månad senare blir änkan Catharina instämd av Gert Påhlman som representerar den avlidne Rolof von Hinsbergs arvingar. Påhlman menar att Catharina har sålt en bod vid ån som blivit pantsatt till von Hinsberg för betalning för de omkostnader som uppstått då von Hinsberg haft Christian von Eussens son i lära till bokhållare i Holland. Änkan menar dock att hennes son arbetat i fem år för von Hinsberg och att skulden på det sättet ör avbetalad. När ärendet är uppe i rätten igen framgår det att sonen också heter Christian och att rätten önskar att han kommer till Nyköping och förklarar sig. Ärendet dyker inte upp igen varför jag antar att motparten accepterade änkans förklaring. 

Här får jag således reda på att sonen Christian gått i bokhållar-lära i Holland, vilket ju passar utmärkt med de uppgifter som jag har om Christian von Eussen i Avesta. Sonen dyker ju upp i Avesta 1657 bara något år efter denna process. Jag hade således tur att jag fortsatte leta, eftersom detta mål är uppe i rätten fem år efter att fadern avlidit. Hade jag inte sökt efter andra personer hade jag nog inte sökt så här långt fram.

von Kothen

I samband med att jag läser Nyköpings dombok stöter jag plötsligt på ett namn som väcker mitt intresse. I december 1651 utreds stölder som en 18-årig Olof Andersson från Björksätter i Östra Ny socken har utfört. Han hade erbjudit sina tjänster att hjälpa till och löpa ärenden åt mäster Bertil von Kothen, där det nyligen hade varit ett bröllop. Redan efter någon dag eller två hade han stulit olika föremål. Totalt hade han stulit för 99 daler efter flera resor från Bertil von Kothen. Han hade inget att böta med varför målet hänsköts till Svea hovrätt för att besluta om påföljden.

Mitt intresse för von Kothen

Jag härstammar från körsnären i Stockholm Elias Fult (1608-1679) som var gift med Juliana von Kothen (1618-1699). I Elgenstiernas ättartavlor som citerar Örnbergs ättartal anges att hon skulle vara dotter av en hauptman av holsteinsk adel och hans hustru född Krebs. I Örnbergs ättartal hittar jag dock bara att hon anges vara från Holstein. Inte heller i Örnbergska samlingen där underlag till ättartalen finns hittar jag någon notering om Elgenstiernas uppgifter. Det finns också en adlig ätt von Kothen i Sverige som är senare i tid och till synes obesläktad. 

Det intressanta är att när Elias Fults och Juliana von Kothens dotter Elisabet döps 1644 i Tyska Sankta Getruds församling i Stockholm är en Bartholomeus von Kothen fadder. År 1665 är Bartholomeus tillsammans Juliana fadder åt Johann Christoff Haubers dotter Margareta. När jag skriver detta inser jag att denna Margareta är dotterdotter till Juliana.

Min utgångshypotes är att Bartholomeus von Kothen är far eller bror till Juliana och i förlängningen identisk med den Bertil von Kothen som jag funnit i Nyköping. Med tanke på tidsspannet skulle man också kunna tänka sig att det rör sig om far och son Bertil von Kothen.

Släktforskningsstrategi

Åter tänker jag att först försöker återfinna Bertil von Kothen i mantalslängderna för att i nästa steg försöka se om jag kan finna ytterligare uppgifter i domböckerna. I synnerhet letar jag efter uppgifter som kan knyta honom till Juliana von Kothens familj i Stockholm.

Skattelängder

När jag tittar i mantalslängden 1651 finner jag till min förvåning ingen Bertil von Kothen trots att jag läser igenom längden två gånger. I domboken stod att det även hade varit inbrott hos hans granne David kopparslagare, och honom finner jag. Några rader längre ner finns en Bertil skinnare med hustru. När jag följer denna Bertil skinnare bakåt i tiden framkommer att han också skattade för en dotter 1649-1650, vilket väl är den som blivit bortgift vid bröllopet som nämns i domboken. Han skattar inte för en hustru 1647-1648 men åter 1649-1652. I 1642 års mantalslängd kallas han för Bärthill Kothe, dvs utan von. Framåt i tiden kallas han 1655, 1657 och 1658 för Bertil von Kothen. En dotter nämns 1657. Sista gången han nämns är 1664 och året därpå är han ersatt av Erik skinnare med hustru.

Med viss möda lyckas jag leta rätt på skattelängderna från Älvsborgs lösen. År 1613-1614 kallas han för Bartholomeus skinnare och år 1615-1616 för Bertil skinnare. Riktigt säker på att det är samma person kan jag i det läget inte vara.

Skinnare

Yrket skinnare är intressant då det är samma yrke som Juliana von Kothens man Elias Fult hade. Han var nämligen hovpeltenär, vilket är samma sak som körsnär. Det finns ett protokoll från 1645 som redogör för detta. Mäster Bertil Kothe besvärar sig och egna och medbröders vägnar över det intrång som ett par skräddare – Joen Persson och Anders Persson – gör på hans ämbete, nämligen körsnärs- eller buntmakarhantverket, genom skinnvarors uppköpande och utprånglande. Skräddarna klarar sig undan med en förmaning.

Att Bertil skinnare har varit verksam länge framgår också av ett mål från 1645, där han stäms av Hans Olofsson guldsmed i Stockholm då Bertil för 30 år sedan gått i borgen för ett lån på 18 daler som guldsmedsmästersvennen Peter Dittlou hade gjort. Han lovar att betala i form av en tunna vetemjöl. Samme Hans Olofsson drar också upp ett annat ärende att Bertil år 1612 hade lovat att betala salig Lorens Kruse 35 svenska daler å borgaren Olof Perssons i Kalmar vägnar, vilket Bertil menar att han för länge sedan har betalt och att det måste finnas noterat i Lorens Kruses huvudböcker. 

I Stockholms stads tänkeböcker nämns också år 1613 att en tjuv berättar att han har sålt stöldgods i form av pärlhalsband till nyköpingsborgaren Bertil skinnare.

Jag har således lyckats belägga att Bertil skinnare / von Kothen har varit aktiv 1612-1664. Det innebär han borde vara född på 1580-talet, och att han är gammal nog för att kunna vara Juliana von Kothens far.

Ytterligare mål – testamente, ny stöld och förtida arv

År 1661 testamenterar Bartolomeus von Kothen en skuldfordran på 90 marker som han har på Erik hattmakare till Österkyrkan, och som representanter för Österkyrkan sedan försöker att kräva in. 

År 1664 hade stadsbåtsmannen Erik Olofsson Reuter när han var heldrucken stulit två pälsmössor med svart mårdskinnsfoder ur Erik Andersson skinnares bod vilka han sedan hade lämnat tillbaka. I sammanhanget påpekade mäster Bertil skinnare att hans måg Erik Andersson hade blivit av med ytterligare en mössa åtta dagar tidigare, men den stölden nekade båtsmannen till. 

År 1664 menar Erik Andersson skinnare att han vill lösa ut Hans Kyhne (Kühne) ur Bertil von Kothens gård, vilket rätten menar att man först måste fråga Bertil von Kothen. Det visar sig att Erik Andersson är gift med Bertils dotterdotter och att Hans Kyhne är gift med en dotter. Dessa namnges inte.

Bertil von Kothens namn

Om vi först tittar på hans förnamn så kallas han för det mesta Bertil (med stavningsvarianter). Så heter han för det mesta i mantalslängden och i domböckerna. Dock kallas han för Bartolomeus i Älvsborgs lösen 1613-1614, vid enstaka tillfällen i domboken t ex 1643, samt då han är fadder i Tyska församlingen i Stockholm 1644 och 1665.

Efternamnet är oftast yrkesbeteckningen Skinnare, t ex i Älvsborgs lösen 1613-1616, i mantalslängderna 1647-1653, och i domböckerna. Han kallas dock Kothe i 1642 års mantalslängd, samt i domböckerna 1643-1645. Namnet von Kothen har jag tidigast funnit som fadder 1644 i Stockholm och 1651 i domboken. Det skrivs också så i mantalslängden 1655, samt 1657-1658.

Dessa olika varianter på efternamn visar att bruket av efternamn vacklade, och användes egentligen mest för att skilja på personer med samma förnamn. Om man angav efternamn kunde det vara patronymikon, yrkesbeteckning, härkomstort eller släktnamn. Det gäller ju både von Kothen och von Eussen att man skulle kunna tänka sig att det är härkomstort snarare än att det skulle vara uttryck för ett adelsnamn.

Finns det något stöd för att von Kothen skulle vara adligt som det står i Elgenstiernas ättartavlor? Det finns i Tyska församlingen i Stockholm en hauptman Koijken som avled 1607. Möjligen kan denna notis gett upphov till Elgenstiernas uppgift. 

Vådelden 1665

En brand utbröt den 1 juli 1665 hos borgaren Nils Håkansson som ödelade hela staden. Inom parentes framgår delvis vilka som drabbades dels av avkortningslängden som finns i domboken (1), dels av kyrkoräkenskaperna för Nyköpings Sankt Nikolai (Västra) församling (2). Uppenbarligen överlevde Bertil von Kothen branden eftersom han är fadder i Stockholm senare det året. Rimligen fick han åtminstone tillfälligt flytta till Stockholm och det var nog branden som gjorde att han fick vara fadder åt vad som rimligen är hans dotterdotterdotter. 

Jag tycker sammantaget att det finns goda skäl att anta att Bertil von Kothen var far till Juliana von Kothen. En möjlig reservation skulle vara att det inte går att utesluta att Julianas far skulle ju ha kunnat avlidit tidigt och att Bertil i egenskap av farbror tagit hand om föräldralösa barn. 

Vilket skulle bevisas

Eftersom Juliana von Kothens barn var döpta i Tyska Sankta Gertrud i Stockholm kollade jag om Bertil var död där. Församlingen saknar dödbok för den tiden, men kyrkoräkenskaperna är bevarade. Jag finner dock inte Bertil där. Istället kollade jag kyrkoräkenskaper för Nyköpings Sankt Nikolai (Västra) församling. Bertil bodde i Nyköpings Alla Helgona (Östra) församling, men ibland ringdes vid dödsfall i bägge kyrkorna. Jag finner dock ingen notering 1665-1675 i Sankt Nikolai.

Jag vänder blicken åter till Stockholm. I Storkyrkoförsamlingens kyrkoräkenskaper finner jag så att Elias Fult den 26 september 1666 betalde för klockringning och lägerstad för sin svärfader Bertil Skinnare. Uppenbarligen hade Elias Fult en gravplats i Storkyrkan. Det innebär att det inte råder något tvivel om att Bertil/Bartolomeus Kothe/von Kothen/skinnare är far till Juliana von Kothen och att det går att avskriva Elgenstiernas uppgift om hauptmann von Kothen, vilket skulle bevisas.

Så här i efterhand var det ju tur att jag inte fann denna uppgift direkt för då hade jag inte letat efter så mycket uppgifter om honom så att jag hade fått denna fylliga bild.

Bonus-uppgifter

Här följer två exempel ur Nyköpings dombok som inte berör mina släktingar, men som är exempel på tillfällighetsfynd som skulle kunna intressera någon. 

Exempel 1

Den 14 juli 1662 kom Lars Svensson för rätten (3) och begärde intyg, då han hade för avsikt att åka till Slesien och Tyskland för att se om det fanns ett arv efter Magdalena Allsens. Hans svåger är Dettloff Kiöllner som på sin mors vägnar – hustru Brita Dettlofsdotter, änka efter Hindrik Kiöllner – och på sin mosters vägnar – hustru Karin Dettlofsdotter, änka efter Hans Eeggetou. Magdalena Allsens var faster till systrarna Brita och Karin Dettlofsdotter och de var döttrar till handelsmannen Dettloff Påvelsson och Karin Hansdotter.

Exempel 2

Den 9 maj 1664 kom för rätten (4) Olof Eriksson i Ullevi och önskar få del av arv efter den avlidne rådmannen Jöns Larsson som hade följande syskon:

Källor

I texten ovan har jag beskrivit vilka källor som jag har använt. Om du önskar detaljerade källhänvisningar är du välkommen att ta kontakt med mig. Här nedan följer dock några källhänvisningar som jag hänvisar till i texten ovan.

1. Svea Hovrätt – Advokatfiskalen Örebro län (T) EXIe:1800 (1666) Bild 1570 / sid 289 (AID: v420591.b1570.s289, NAD: SE/RA/42042202)
2. Nyköpings S:t Nicolai (före 1953 Nyköpings Västra) kyrkoarkiv, Räkenskaper för kyrka och församling, SE/ULA/11128/L I a/4 (1665-1679), bildid: C0005803_00018
3. Svea Hovrätt – Advokatfiskalen Örebro län (T) EXIe:1796 (1662) Bild 310 / sid 49 (AID: v420587.b310.s49, NAD: SE/RA/42042202)
4. Svea Hovrätt – Advokatfiskalen Örebro län (T) EXIe:1798 (1664) Bild 370 / sid 63 (AID: v420589.b370.s63, NAD: SE/RA/42042202)