Margareta Elisabet Nordenholm

Senaste uppdateringen 2022-07-10. Efter ursprunglig publicering har stycket om släkten Brandes lagts till samt länk till sida om släkten von Eussen.

I denna blogg kommer jag att beskriva sommarens forskningsfynd och vägen dit. Jag tänker att det skulle kunna inspirera någon släktforskare som har kört fast. Som alltid handlar det om en kombination av målmedvetenhet och tur. Tanken med att beskriva forskningsprocessen är också att ge exempel på hur man kan tänka och vilka strategier som jag har valt.

Bakgrund

På min mormors sida, Torssander, härstammar jag från en konrektor vid Nyköpings skola Johan Lindblad († 1740 i Nyköpings Västra). Hans hustru namn har varit okänt för mig. När hustrun dör 1731 i Nyköpings Västra står det i kyrkoboken bara begrovs “Conrektor Lindbladz hustrus lijk”. Jag har gjort tappra försök genom åren att finna namnet, men tyvärr står inte hustruns namn i födelsenotiser, ingen hjälp av faddernotiser och ingen bouppteckning. Utan namn är det ju svårt att finna hennes förfäder.

Mantalslängder

Numera finns ju mantalslängder lätt tillgängliga både hos Riksarkivet och ArkivDigital. Det är inte alltid exakt samma längder som finns tillgängliga, så ibland lönar det sig att undersöka båda webbsidorna. I det här fallet hade AD även digitaliserat en skattningslängd 1716 som visar att Johan Lindblad bodde i rådman Johan Klints änkas gård i femte kvarteret. Mantalslängden visar från 1716 att Johan Lindblad är gift. Min tanke var att Johan Lindblad skulle eventuellt ha gift sig med en dotter i huset.

Domböcker – som visar sig vara ett stickspår

För att komma vidare tyckte jag att det kunde vara värt att bläddra igenom Nyköpings rådhusrätts dombok 1715-16 som av en händelse fanns tillgängliga hos AD. Ofta kan det tycka upp mål i samband med vigslar och död. Av mantalslängden visste jag att rådman Johan Klint hade avlidit 1715.

En genomgång av Nyköpings rådhusrätts dombok 1715-1716 gav mycket information om rådmannen Johan Klint och hans hustru Anna Lemmick. Det framkommer att Johan Klint inte deltog i rättens arbete under våren och dog pingstdagen den 2 juni 1715. Änkan önskar att få ut rådmanslönen för hela året, men uppmanas då att skriva till Statskontoret om höstens lön. Hon behöver då ett intyg om makens tjänst, och man skriver då att han varit borgare i staden sedan 1675, extra ordinarie rådman utan lön 1700-1711 samt ordinarie rådman med lön från 1712. Bokbindaren Valentin Waxmuth i Strängnäs ansöker om att få överta sin styvfars Johan Klints verksamhet men magistraten avslår denna begäran. Johan Klint hade ansvarat för Valentin Waxmuths brors Johans fädernearv efter bokbindaren Valentin Waxmuth den äldre. Änkan menar dock att den äldre Valentin varit död i 40 år och att det var så dags att kräva arvet.

I början av 1716 dyker soldaten av Södermanlands infanteriregemente Anders Johansson Klint eller Öhman upp och vill också kräva sitt innestående fädernesarv. Det visar sig att Johan Klint och Anna Lemmick har skrivit ett inbördes testamente om att få sitt kvar på orubbat bo. Dessutom har Johan Klint gjort sonen Anders arvslös därför att han har begått oanständigheter. Dessa räknas upp och består framför allt i stölder i fädernehemmet samt att han vid ett flertal tillfällen handlat varor i faderns namn som sedan försnillats.

Änkan Anna Lemmick klagar också över att handelsmannen Lars Svan försöker att förhindra henne att gifta sig med hans handelsdräng Thomas Strömfors. Det visar sig att Anna av Thomas Strömfors har fått varor från Lars Svans handelsbod att försälja vid korsmässomarknaden. Hon menar dock att hon har lämnat pengar för det hon sålt och lämnat tillbaka osålda varor. Lars Svan vill inte släppa handelsdrängen Thomas Strömfors därför att han menar att denne har slarvat bort varor för 400 daler kopparmynt. Det verkar som om Thomas Strömfors haft mycket trassliga affärer, och jag undrar om han någonsin blev gift med Anna Lemmick.

Om du är intresserad av exakta datum och sidor i domboken för dessa processer kan jag skicka över en fil med den informationen.

Eftersom jag fann så mycket spännande material om rådman Klint och hans familj, tog det rätt långt tid att läsa igenom domboken. Jag kunde dock konstatera att hans änka Anna Lemmick hela tiden agerade på egen hand, och inte använde något ombud. Det talar starkt emot att hon skulle ha en svärson, eftersom han i så fall rimligen för det mesta skulle agera ombud för henne. Under dessa två år fann jag inte enda mål där konrektorn Johan Lindblad figurerade och därmed inte heller någon uppgift om hans hustru.

Vårdinge

Jag visste fortfarande inte namnet på hustru. Johan Lindblad uppges i nationsmatrikeln vara en bondson från Vårdinge. Min idé var då att om Johan Lindblads hustru möjligen någon gång var fadder i Vårdinge och att den kyrkoboken var utförligare, så skulle det kunna leda fram till ett namn. Jag började titta 1715 eftersom jag bedömde att Johan Lindblad hade kunnat gift sig det året eller året därpå.

Redan i december 1715 dyker “Dns Johannes Lindblad, ConRector Scholae Nicopensiensis” upp som fadder. Åren 1719-1721 finner jag ytterligare fem barndop där han är fadder. Orsaken att han befann sig i Vårdinge berodde på att rimligen på att ryssen brände ner i stort sett hela Nyköping i juli 1719. Till min besvikelse fann jag dock ingen notering om att hans hustru skulle ha varit fadder.

Som en sista åtgärd innan jag ger upp Vårdinge-spåret tittar jag igenom vigselboken. Den 11 januari 1716 gifte sig Johan Lindblad med hovjungfrun i högvälborne herr lagmannens Arent Carl Silfversparres hov Margareta Elisabet Nordenholm. Äntligen hade jag så funnit namnet på hans hustru. Det visade sig också att hon hade varit fadder vid samma barndop som Johan Lindblad ett par veckor före vigseln.

Nordenholm

Släktnamnet Nordenholm låter ju som en borglig härkomst. Jag gör därför en snabb genomgång för att se om någon redan har forskat på släkten. Eftersom Margareta Elisabet gifter sig med en konrektor som studerat vid universitet kollar jag först Uppsala universitetsmatrikel men finner inget där av intresse. Jag kollar även registret som kallas Nixon som hänvisar till en hel del tryckt litteratur utan att få napp.

När det gäller sökning i databaser brukar jag börja med Disbyt. Margareta Elisabets syster Catarina dyker upp där, men utan uppgift om hennes föräldrar. Med viss försiktighet tittar jag även i internationella databaser som Ancestry, Geni och MyHeritage. I FamilySearch hittar jag en Erik Adam Nordenholm som är sadelmakare i Enköping 1704 och sedan Köping där han dör 1716. Han har barnen Simon (f 1704), Henrik (f 1705), Christina (f 1706), Greta Lisken (f 1709) födda i Enköping och sonen Erik (f 1711 i Köping). Han är ju intressant då Greta Lisken är ju en kortform av Margareta Elisabet. Denna Greta Lisken är dock för ung för att kunna vara identisk med min Margareta Elisabet.

Eftersom namnet är borgligt tycker jag också att det kan vara intressant att söka i Stockholms bouppteckningsregister (som finns hos AD). Där finner jag handelsman Henrik Nordenholm († 1759) och en hökare Johan Nordenholm († 1773). Den förre har lånat pengar till Catharina Nordenholms make Lars Giers. Den senare är intressant så tillvida att han har en dotter som heter Margareta Elisabet.

Hülphers genealogier

Ett stort släktregister från 1700-talet är Abraham Hülphers släkttavlor som finns på Västerås stadsbibliotek. Som alltid med släktsamlingar som denna får man ju använda dem med försiktighet. De kan dock ge tips om släktsammanhang som man sedan kan utforska vidare. Dessa har varit otillgängliga en tid men finns numera på Alvin – http://www.alvin-portal.org/ . Det finns ett utförligt namnregister som täcker namnen som förekommer på släkttavlorna.

Under släkten von Eussem finner jag ett intressant släktträd. Där finns en bokhållaren Johan Nordenholm som är gift 1685 med Catharina von Eussem (1667-1691) och har fyra barn Margareta Elisabet (f 1686), Christian (f 1687), Catharina (f 1688) och Henrik (f 1690). Catharina är dotter av en kamrer i Avesta Christian von Eussem och Margareta Brandes. Eftersom namnen tre av de fyra namnen dyker upp i anslutning till min Margareta Elisabet och då namnet Nordenholm ändå är så pass ovanligt bedömer jag att det rimligen rör sig rätt föräldrar.

Det finns andra äldre källor som innehåller släktutredningar. Jag kollade även registret till Palmskiöldska samlingen (i Alvin) vars original finns i Uppsala. Här fann jag inget, men denna samling består ju av 1600-talsinformation eller äldre med tyngdpunkt på adliga ätter. Själva samlingen finns bara tillgänglig i Uppsala i dagsläget. Rudelius släkttavlor över framför allt Östergötland finns också tillgängliga på Alvin.

Spåren leder till Falun

Jag försöker att finna Johan Nordenholm i mantalslängden för Falun år 1690. Det visar sig vara svårare än jag trodde därför att Falun var vid denna tid en storstad. Efter bläddrande ett antal sidor finner jag honom i kvarteret 16. Detta år fanns nästan 1000 hushåll och totalt 2965 mantalsskrivna personer i Falun.

Istället väljer jag att bläddra i kyrkoboken som visserligen är omfångsrik den också. Jag finner att hans fullständiga namn är Johan Adam Nordenholm och att han 1694 gifter om sig med Elisabet Wilde. Med henne får han i Falun dottern Anna Elisabet (f 1695) och sonen Johannes (f 1697).

Via FamilySearch får jag tips om två systrar som dör i Avesta. Dels är det Anna Elisabet († 1761) som varit gift med guldsmeden Jacob Kjetsel, dels är det Elsa Christina († 1765) som varit gift ett halvår med brukspatronen i Furudal, Ore sn Caspar Nettelbladt. I dödsnotisen efter Elsa Christina berättas att hon inte hade några barn och att hon hade bott de senaste fyra åren i sina föräldrars gård i Avesta. Kyrkoböckerna börjar sent i Avesta, men mantalslängden visar att Johan Adam Nordenholm bodde i det första huset i Myntkvarteret i Avesta mellan 1701 och 1730. Det visar sig att han dog i april 1730 i Avesta då det betaldes begravningspenningar för honom. Dessvärre finns ingen dödbok. I dotterns dödsnotis kallas han för avsändningsskrivare. Jag har letat efter bouppteckningar efter dessa två döttrarna eftersom de avled barnlösa. Min släktforskarkollega Britt-Marie Sohlström lyckades finna bouppteckningen år 1765 efter änkefru Elisabet Christina Nordenholm, varvid korpralen Lars Johan Giers representerar sin hustru Catarina Nordenholm, handelsmannen i Stockholm Henrik Nordenholm och Margareta Elisabet Nordenholm arvtagare. Det knyter ihop släktleden.

Avesta Myntverk

Johan Adam Nordenholm var således verksam vid Avesta Myntverk, som ju stod för i stort sett all prägling av kopparmynt mellan 1644 och 1831. Intressant är också att Kopparbergslaget arrenderade myntverket mellan 1700 och 1777. Det är möjligt att Johan Adam Nordenholm kom dit i samband med starten av arrendet.

I Henels Det florerande Sverige 1729 finns han omnämnd som avsändningsbetjänt som en av femton tjänstemän på Bergslagens stat vid Avesta bruk. Det känns rätt spännande att han varit inblandad i den svenska mynttillverkningen under första delen av 1700-talet då plåtmynt av koppar var vanligt förekommande. Jag kan inte låta bli att fundera på hur man spred ut dessa kopparmynt för cirkulation i samhället.

Hans svärfar Christiern eller Christian von Eussem (ett antal olika stavningsvarianter föreligger på både för- och efternamn) var ju verksam som kamrer i Avesta. Han är belagd i mantalslängden mellan 1657 och 1699. Enligt Norbergs bok om Avesta under Kopparbrukets tid avled han den 24 oktober 1699. År 1700 står hans hustru som änka. Margareta Brandes avled före 17 februari 1704 i Avesta när testamentspenningar betaldes. Det var i hans gifte andra gifte som han var gift med Margareta Brandes. Vigsel skedde 1666 i Västerås. Rimligen är hon nära släkt med Momma/Reenstiernas faktor i Västerås Daniel Brandes, men det återstår fortfarande att reda ut hur. Att Christian hade åtminstone fyra döttrar framgår av personverser som finns på KB och UUB. Elisabet gift 1675 med Anders Jacobsson Kinlock. Margareta († 1690) gift 1681 med Sven Stenberg. Catharina gift 1685 med Johan Adam Nordenholm. Anna Fidelia gift 1690 med Samuel Norberg.

Likpredikan över Catharina von Eussem

Via Kungliga Bibliotekets katalog Libris fick jag korn på att det finns en likpredikan efter Margareta Elisabets mor Catharina von Eussem. Likpredikningar består dels av själva predikan som rimligen framfördes i anslutning till begravningen. Det finns ibland också ett avsnitt som kallas Personalia med uppgifter om den avlidnas liv och leverne. Tyvärr är sällan personalierna i svenska likpredikningar så utförliga som i de tyska.

Här får vi dock veta att hon föddes den 8 februari 1667 i Avesta och hon var dotter av hedervärda och förnäma föräldrar: fadern är äreborne, högaktade och välbetrodde herr Christian von Eussem, välbeställd kamrerare vid kungliga bruket i Avesta. Modern är äreborna, gudfruktiga och dygdesamma matronan hustru Margareta Brandes. Hennes kära föräldrar satte henne i privat information hos skolemästern i Avesta magister Georg Schäfer som sedan blev kyrkoherde i Irsta. Hon lärde sig snabbt skriva och räkna och kunde hjälpa sin far med sådana hanteringar. Föräldrarnas kärlek bidrog till undervisning i allehanda lovliga övningar som en dygdig jungfru och med tiden idkesam hushållerska anstå och tjäna kunna. År 1685 gifte hon sig med bokhållaren äreborne och högaktade herr Johan Adam Nordenholm med vilken hon sammanlevde inte fullt 6 år och avlade fyra barn.

Hennes sjukdom började lördagen den 15 augusti 1691 med ont i huvudet och ryggen. Trots detta gick hon till högmässan på söndagen. På aftonen talade hon det för sin man, samtidigt som hon var viss om att Gud skulle höra hennes böner. Hon fick ändå behandling med åderlåtning och medikamenter men det hjälpte ej utan sjukdomen övergick i en hetsig feber och brännsjuka. Dock var hon till sin makes häpnad mycket tålmodig under denna sjukdomstid och gjorde sig friskare än vad hon var. Den 24 augusti kom henne kära mor för att hjälpa till i hushållet. Catharina bad om aftonen att hennes själasörjare skulle komma och låta henne bespisa sig med sin frälsare Jesus Christus lekamen och blod, varefter hon i sin själ fick frid och kunde sedan somna vilket hon inte gjort på flera dagar.

Ju mer sjukdomen tilltog, desto mer blev hon brinnande i sin gudaktighet och i sina böner. Några dagar före sin död kallade hon till sig sin mor, sin make och sina barn. Hon nämnde vart barn vid sitt namn och sade hur med vart och ett skulle förhållas, tog dem alla i sin hand och bad med gott förstånd farväl vilket avlöpte utan gråt och tårar. Hon berättade också hur hon ville ha det med sin begravning. De sista fem dagarna ansatte hon hårda hjärtsprång. Hon avsomnade stilla den 3 september 1691 kl 9 om morgonen, då hon levt i 24 1/2 år 3 veckor och 3 dagar. Hon begrovs i Falu nya kyrka den 29 september 1691.

Även om en del av beskrivningen ovan hör tiden till med den tålmodiga patienten som med iver ber böner till Gud, så är det ändå för oss som lever i dagens Sverige svårt att förstå hur en 24-årig mamma till fyra barn som förstår att hon är så sjuk att hon kommer att dö kan acceptera sitt öde och försöka göra det bästa av situationen.

Titulaturen av maken och också fadern där de kallas för äreborna innebär att de tillhörde den borgerliga klassen. Skulle fadern Christian von Eussem varit adlig skulle ha ha kallats välboren. Barnen räknas i detta fallet inte upp i personalierna men finns nämna i ingressen och stämmer med Hülphers uppgifter ovan. Nya uppgifter om fadern funna 2022 finns på denna sida Två tillfällighetsfynd i 1600-talets Nyköping.

Släkten Brandes

I Hülphers genealogier finns en antydan att Margareta Brandes skulle tillhöra släkten Brander i Falun men går inte att passa in där. Min släktforskarkollega Britt-Marie Sohlström hade noterat att en Margareta Brandes förekommer i Lübeck, men också att det finns en handelsman Daniel Brandes i Västerås som förekommer i bröderna Momma-Reenstiernas företagskrets och skrivelser finns bevarande mellan 1650-tal och 1670-tal.

Det slog mig att Västerås har tidiga kyrkoböcker, varför jag kollade om Christian von Eussem och Margareta Brandes var gifta där. Och minsann de gifte sig tidigt 1666 där. Närmare undersökning av handelsmannen Daniel Brandes visar att han är belagd i Västerås åtminstone från 1649. Han ska varit engagerad i handeln med stångjärn och stor leverantör till bröderna Momma. Han blev rådman i Västerås 1661 och avled 1675 och uppges då vara 68 år gammal dvs född ca 1607. Hans hustru begrovs samma månad 1666 som dottern Margareta gifte sig. Hustrun skall ha varit drygt 50 år dvs född 1615. Att Margareta är dotter i huset styrks av att Daniel Brandes i 1665 års mantalslängd hade en dotter som i efterföljande mantalslängd saknas.

Nästa fråga som uppstår är naturligtvis varifrån Daniel Brandes kom. Det låg nära till hands att tänka sig att hans fader också skulle heta Daniel Brandes, därför att rådmannen Daniel Brandes hade en son Daniel som döper sin första son till Daniel år 1664. Tre generationer på rad kändes som en tradition som kunde ha äldre anor. Eftersom jag tänkte mig att han skulle kunna vara från kontinentala Europa provade jag att söka i Geneanets databas (www.geneanet.org) som har gott om material från Europa. Jag fick inget bra napp i släktdatabasen men de har även stort personregister som hänvisar till litteratur. Där fick jag hjälp från ett lite oväntat håll, men som egentligen var där jag borde ha letat först.

Där fanns nämligen en hänvisning till Wrangels avskrift av vigselboken för Nicolai församling i Stockholm där en Daniel Brandes dräng gifter sig 1618. Det visar sig att det finns en handelsman Daniel Brandes i Stockholm avlade borgared 1605 och är verksam i Stockholm till sin död i januari 1630. Hans änka avlider 1636. Han figurerar årligen i Stockholms rådhusrätts domböcker i olika affärstransaktioner. Jag har inte hunnit granska alla årgångar, men av intresse är att han senast 1605 gifter sig med Bernt Harders († 1602) änka Fidelia.

Jag har egentligen bara indicier för att Daniel Brandes i Stockholm skulle vara far till Daniel Brandes i Västerås. Kronologiskt passar det ju bra. Geografiskt fanns ju ett tätt samröre mellan Stockholm och Västerås. Esset i rockärmen får dock vara att Margareta Brandes har en dotter som är döpt till Anna Fidelia vilket i så fall skulle vara samma namn som hennes morfars mor. Namnet Fidelia är så pass ovanligt så jag tycker att det är ett starkt indicium.

Något om Johan Lindblads härkomst

Om Johan Lindblads härkomst står i nationsmatrikeln att han var bondson från Vårdinge. Det var det som gjorde att jag började titta om han hade varit fadder där. Tyvärr har jag inte någonstans sett hans patronymikon. Vid vigsel nämns dock att han är från byn Skylöt (Skillöt). I den byn fanns tre gårdar Uppgården, Mellangården och Nedergården. Han kallas Johan Lindblad när han 1692 skrivs in vid Uppsala universitet. För att få en uppfattning hur gamla bondsöner var när de skrevs in vid universitetet titta jag i Smolandi Upsaliensis som jag har i bokhyllan och där var bondsönerna ofta omkring 25 år.

Jag har blivit tipsad av Ulf Berggren att Johan Lindblad var præceptor (informator) hos Silfversparres vid Sjunda herrgård i Vårdinge 1701-1702 och även 1707. Enligt husförhörslängden flyttade han till Örebro 1709 och blev sedan 1711 konrektor i Nyköpings trivialskola. Ofta kunde bondsöner inte studera kontinuerligt vid universitet utan var tvungna att ta informatorsjobb för att samla in ytterligare pengar för fortsatta studier. Det kunde innebära att det tog ganska många år att bli klar. Det verkar ha varit så för Johan Lindblad.

Kyrkoböckerna för Vårdinge börjar förhållandevis tidigt men de är summariska och det finns luckor. Den enda sonen i Skillöt som heter Johan eller liknande är Olof Jönssons och Ingeborg Andersdotters son Jöns (f 1667). Det finns dock en lucka på 1670-talet, så det är osäkert om det är den rätta. Denna Jöns skulle i så fall varit 25 år när han blev student i Uppsala.

Olof Jönsson och hans hustru förekommer i mantalslängderna 1666-1678 i Skillöt. Antingen har de flyttat eller också har Olof Jönsson avlidit tidigt. Jag har dock haft svårt att finna ytterligare uppgifter som kan verifiera detta. En liten antydan att det skulle kunna vara riktigt är att i Henels Det florerande Sverige 1729 kallas konrektorn i Nyköping för Jöns Lindblad, vilket skulle kunna tala för att hans namn ursprungligen varit just Jöns.

Jag har tidigare tittat i Harald Petersons Album Scholae Trivialis Strengnensis utan att finna Johan Lindblad, men det är fullt möjligt att han gick i Nyköpings trivialskola där han sedan blev konrektor. Jag upptäckte dock att Harald Peterson även hade givit ut Matricula Regii Collegii Strengnensis. Där står år 1690 inskriven i Classis Tertia Joannes Lindblad, fil. rust. in Wålinge A. n. 22, vilket ska uttydas Jöns/Johan Lindblad, bondson (filius rustici) från Vårdinge. Han var klasskamrat med Ericus Bergius som också var bondson från Vårdinge, men 2 år äldre. Johan Lindblad skrevs in 1686 i första klassen och gick 1691 ut fjärde klassen. Åldersuppgiften 1690 stämmer väl med födelseuppgiften ovan.

Skillöt by i Vårdinge socken

När jag nu fått lite fastare mark under antagandet att Johan Lindblad var son till Olof Jönsson och Ingeborg Andersdotter, har jag försökt att undersöka familjen i Skillöt lite närmare. Det visar sig inte vara alldeles enkelt. Luckor i kyrkoböckerna och i mantalslängderna gör det komplicerat. I alla fall fanns det tre gårdar i Skillöt – Uppgården, Mellangården och Nergården. En av gårdarna var 1/2 mantal och de två andra 1/4 mantal. De är egentligen skattegårdar men enligt jordeböcker hade riksmarsken Jacob De la Gardie köpt räntan till frälse, så att de var en slags frälseskattegårdar. Om jag förstår det hela rätt var de fortfarande skattegårdar, men de årliga skatterna gick till frälsemannen istället för till kronan.

Som jag nämnde tidigare nämnt är Olof Jönsson bara nämnd i mantalslängderna 1666-1678 och är 1682 ersatt av en Anders Andersson. Det är luckor i dödboken och vigselboken för denna period. Ingeborg Andersdotter bor dock kvar i Skillöt och avlider 1725 och kallas då “domarens moder i Skillöth”. Enligt åldersuppgiften skulle hon ha varit född 1650 vilket är i senaste laget, då hon gifte sig midsommar 1666.

Häradsdomaren Anders Olofsson

Domaren visar sig vara häradsdomaren Anders Olofsson. Han föddes 1670 i Skillöt och är således en yngre bror till Johan Lindblad. Vid en snabb koll var han i varje fall nämndeman redan 1706. Av Ludvig Mårtensson bok om Bondeståndets ledamöter vid riksdagarna framgår att han var riksdagsman 1710, 1713-14 och 1719. Därefter har häradet andra representanter.

Även tidigare har Skillöt haft representanter i nämnden. I varje fall 1663-1666 var Per Andersson i Skillöt nämndeman. Om han är släkt med mina förfäder i Skillöt är oklart. Rimligen skulle det krävas en relativt noggrann genomgång av domboken för att om möjligt reda ut familjerna i Skillöt. Kanske en sådan redan är gjord.

Uppdaterad senast 11 juli 2022.